Nu var det ett tag sedan jag deltog i bokbloggsjerkan på Annikas litteratur- och kulturblogg. Helgens fråga känns väldigt lätt att svara på.

Fråga: Läser du facklitteratur ibland och vad är det i så fall som intresserar dig?

Svar: Nej. Men om jag gjorde det skulle det bli mytologi och kryptozoologi.

Jag läser rätt mycket information, (särskilt när jag skriver, halva tiden spenderas till "efterforskningar"), men aldrig från fackböcker. Det kan vi tacka / skylla på internet. Det går snabbt och man behöver inte tio olika böcker för att få svar inom tio olika ämnen. Man behöver bara sin dator och lagom kritisk inställning så får man den info man behöver. Dessutom tycker jag det är så mycket tråkigare med facklitteratur än fantasifulla, fiktionella böcker ;)

Jag har dock en bok hemma som är ganska rolig att titta i, Vad varje svensk bör veta.

Jag har alltid varit fascinerad av sjöjungfrur. När jag var liten brukade jag spola tillbaka (VHS på den tiden) om och om igen till scenen med sjöjungfrurna i filmen Hook. Var helt lyrisk när jag upptäckte Splash, men sjöjungfrurna i Hook var så mycket vackrare och det var mer magiskt.
När jag upptäckte den här hemsidan, http://hannahmermaid.com/ var jag ändå över tjugo, och trots det satt jag i flera timmar och tittade på alla videos och bilder som finns på hemsidan. Jag gillar den här kvinnan, jag tycker hon är häftig och jag gillar det hon gör. Hon är nämligen aktivist förutom sjöjungfru och jobbar bland annat för att havets varelser inte ska lida eller utrotas pga oss människor. Hon gör även saker som jag aldrig i mitt liv skulle våga, som att simma med knölvalar, hajar av alla sorter, maneter och rockor. Hon gör alla sina fenor själv, sin första gjorde hon när hon var nio!
(Jag råkar veta att Ellen från min bok älskar den här hemsidan, men jag har inte kunnat nämna det i boken eftersom jag helst inte vill namnge så mycket böcker/filmer/musik/hemsidor som karaktärerna tycker om.)
Jag skrev ett inlägg om sjöjungfruböcker för ett tag sedan om någon är intresserad av ämnet. Annars kan man ju sitta och drömma sig bort till de här supersygga bilderna på Hannah Fraser:

Nya böcker, woho! Som jag har längtat, får nästan hålla mig från att dregla när jag tittar på Land of Stories. Alla böcker är beställda av min sambo (för att han är så himla snäll, i gengäld har jag köpt pretty awesome födelsedagspresenter till honom). Tre av böckerna är till mig och två till honom, gissa vilka ;)

Här kommer en kort uppföljning på mitt förra inlägg, för då hade jag ju inte hunnit läsa senaste numret än.

Jag älskade det här numret av Skriva! Hur bra som helst, bästa sedan #1 2011, alltså första numret någonsin. Jag blev så inspirerad och sugen på att skriva! Nu har jag ju redan hållit på med mitt nya manus i några veckor, men jag fick ny energi och viljan att fortsätta bara ökade. Blev även sugen på att faktiskt skriva en barnbok, fast jag är nog egentligen mer intresserad av att göra illustrationer till en ;)

När jag läste första numret av Skriva blev jag så otroligt inspirerad. Jätteglad och exalterad tänkte jag "Det här kommer jag klara. Jag ska skriva klart min bok snart. Det kommer bli så kul!" Det var en underbar kick, inspiration och kul är de magiska orden. Jag var lycklig och stolt över min tidning jättelänge.
Ännu lyckligare blev jag när andra numret kom direkt i min brevlåda några månader senare. Men allt eftersom jag läste den kände jag mig mindre och mindre inspirerad, mindre exalterad. Jag började skämmas över min bok. Började tycka att det jag skriver inte har något värde. Fulkultur. Vart dessa känslor kom ifrån vet jag inte riktigt, det var egentligen inte Skrivas fel. Det fanns ingen artikel där det stod "du som skriver urban fantasy och paranormal romance är värdelös och det finns ingen mening med din berättelse", men det var ändå ungefär så jag kände.
Jag tror att jag var ganska känslig just då, och tog åt mig av ungefär allt. Jag tog det personligt, när Jan Guillou sa i sin intervju att man inte ska skriva för att det är roligt utan för att man har något viktigt att säga. Alltså raka motsatsen av vad jag gjorde, jag hade inget viktigt alls att säga, jag tyckte bara det var fantastiskt kul att skriva och att forma en berättelse efter mina personliga önskemål. Så... det var inte Skrivas fel att jag var mindre inspirerad efter andra numret, det var nog Jans (och mitt eget som var så jädra känslig).
Jag tycker fortfarande att det är en fantastiskt bra tidning. Jag älskar att läsa den, jag älskar att den finns, och jag blev glad när det här numret kom idag :)

Jag tycker inte om att vara negativ när det gäller böcker. Gillar inte att såga eller kritisera i onödan, men ibland vill man ju bara uttrycka sitt missnöje. Idag är missnöjet bara ytligt ;)
Av någon anledning, kanske för att jag börjar bli en gammal tant (i sinnet iaf, är ju ändå bara 28), så har jag blivit allergisk mot sådana här omslag:

Det här med "tuffa" tjejer, som inte ser tuff ut på riktigt (självständig, modig osv) utan mer som "jag är tuff jag" (sexig, självsäker, "jag står på mig", typ). Jag påstår absolut inte att de är dåliga böcker, jag har inte läst någon av dem och de kan mycket väl vara jättebra. I wouldn't know. Men omslagen... inte min grej. Är det fler som känner så eller är jag ensam om att vara trött på tuffa tjejer -omslagen? Inte alla, men just de här är bra exempel.

Först trodde jag att jag hade något emot när det är ansikten eller människor på omslag, men jag har ju inget emot dessa tillexempel:

Sådana här är jag inte ett dugg trött på, tycker snarare att de är supersnygga!

På författardrömmars blogg finns en länk till ett väldigt uppmuntrande inlägg som heter Tack, men nej tack - Första hjälpen vid refusering. Det tycker jag att alla som skriver böcker ska läsa. Särskilt ni som, liksom jag, blivit refuserade. Jag blev tårögd när jag läste inlägget, när alla känslor efter min tredje refusering plötsligt återupplivades så starkt.

För den som är intresserad, en kortfattad version av min refuseringshistoria:
Jag kände ingenting när jag fick mitt första nej, från Nordstedts. Jag var 99,9 % säker på att de skulle refusera mig och jag tyckte inte ens att mitt manus passade hos dem, undrar varför jag skickade dit egentligen.
Jag kände en gnutta obetydlig besvikelse när jag blev refuserad av Forma, vet fortfarande inte om jag skickade rätt faktiskt. Jag ville skicka till Damm förlag, men alla deras länkar och adresser gick till Forma så då använde jag den angivna adressen till dem.
Men sedan kom tredje refuseringen, som jag faktiskt brydde mig om. Det var hos Mörkersdottir jag ville ge ut min bok, och alla de beskrivna känslorna från Sofias uppmuntrande inlägg (ovan) infann sig hos mig när jag fick mitt nej därifrån.
Jag tittade på lite andra förlag men kände samtidigt någon form av lättnad över allt jag skulle slippa. Tankar på avtal, på nya krav som skulle ställas på mig, på att eventuellt åka någon dag till annan ort (ifrån min sambo och mina barn) ifall förläggaren kanske skulle vilja träffa mig om något så stort nu skulle hända, avskräckte mig jättemycket. Så en liten lättnad var det att få ge ut "själv" (eller rättare sagt via PaperTalk).

Jag tror jag har nämnt det förut, men jag ångrar stundvis att jag var så envis att jag gav ut boken trots refuseringarna. Ända tills jag kontaktade PaperTalk var boken hemlig för alla utom min sambo, mina två bästa vänner och en kusin, och borde kanske förblivit det. Det var som att klä av sig naken, att komma ut med min bok. Den är fortfarande hemlig för större delen av min släkt och bekantskapskrets, och det bevisar kanske att jag valde fel som gav ut den?
Å andra sidan skulle jag kunna se det så här i stället och känna mig stolt: jag har skrivit en bok.

Äntligen helg! Och jag deltar för tredje gången i bokbloggsjerkan från Annikas litteratur- och kulturblogg.

Helgens fråga: Vad läser du just nu?

På nattduksbordet Ink Exchange - Läser jag när jag är hemma, alltså mest innan läggdags och den får mig att somna ganska fort. Jag är hittills lite besviken, tyvärr. Jag kommer inte i kontakt med karaktärerna och känner nästan att det är en onödig språngbräda från första boken (Wicked Lovely) fram till ännu nästa uppföljare. Det är bara vad jag känner hittills, får se hur det utvecklar sig.
I lurarna The Golem's Eye - Lyssnar jag på när jag jobbar, och den är nästan lika bra som föregångaren (The Amulet of Samarkand) än så länge. Recension på den kommer inom kort, där jag antagligen kommer nämna hur mycket jag älskade djinnen Bartimaeus. Vilket jag fortfarande gör ;)
I väskan Innocent Darkness - Den här bär jag med mig för tillfällen då jag har en stund över, som i en bil eller om jag blir ensam under någon rast/lunch. Jag har inte bildat mig någon uppfattning om den än då jag bara läst några sidor än så länge. (Kunde inte motstå att köpa den när den var så snygg och innehåller både feer och steampunk, som jag älskar)


Vill bara meddela att mina kommentarer hos dem med blogspot/blogger antingen inte syns eller inte kommer fram, (med väldigt få undantag då de magiskt dyker upp). Det har alltid varit så och jag har ingen aning om varför.

Jag tycker att handlingen i Settlers 7 borde ha blivit till en helt egen bok, eller möjligtvis serietidning / graphic novel. Förutom att det är ett av världens roligaste dataspel så är det faktiskt en jättebra story. Bilderna ovan är från spelets storyline, men själva spelandet ser förstås lite annorlunda ut.
I spelet ska man bygga upp ett samhälle / en ekonomi där alla delar är viktiga för att man i slutändan ska kunna vinna. Man behöver munkar om man vill forska fram nya teknologier som kan ge fördelar, munkarna behöver öl, för öl behöver man vete och vatten, osv. Vill man ha soldater till häst måste man ha kol och järn för att göra vapen, föda upp hästar som de kan rida på, och mata hästarna med vete. Baka bröd eller fiska så soldaterna och befolkningen får mat. Det är väldigt många delar som ska fungera och det finns flera sätt att vinna på, krigsföring eller överlägsen ekonomi eller särskilda uppdrag. Det är verkligen fantastisk roligt.
Men åter till ämnet. Storyn skulle bli en bra fantasybok som jag önskar att jag fick läsa. Handlingen är kanske lite enkel jämfört med en bok eftersom den är kortare, och integrerad i spelet samtidigt som det är mycket bilder. Snygga bilder. Men hela storyn är ju där, uppbyggnad-handling-vändning-upplösning-slut. Det skulle garanterat gå att få till en hel bok, en ganska tjock dessutom. Jag ser så mycket potential och jag hade väldigt gärna velat läsa den. Men i stället får jag väl spela om varje gång jag vill återuppleva Zoé och hennes berättelse och spännande väg till kronan.
Det finns en väldigt snygg trailer till det här spelet också, så mycket med Settlers är just så himla snyggt ;)

De har ju kört den här underbara låten rätt flitigt på P3 ett bra tag nu, men när jag kollade upp den hade jag ingen blogg än och kunde inte säga kolla in den här  till så många. Så jag gör det nu :)
Det är något som gör att jag tycker videon är så himla skön. Kanske för att det känns som en häftig äventyrs-bok på något sätt.

Inför mitt förra inlägg hade jag lättare att komma på böcker jag är glad att jag har framför mig, än sådana jag önskar att jag ännu inte hade läst. Så jag tänkte köra en liten uppföljare på det inlägget.
T.ex är jag väldigt glad att jag har två och en halv bok kvar av Hunger Games -trilogin. Jag har ingen aning om vad som händer i de två kommande böckerna, och jag vill nästan inte fortsätta läsa. Jag vill spara upplevelsen.

Jag är även glad att jag har kvar Infernal Devices -serien. Jag har höga förhoppningar på den, och är lite rädd att den inte kommer leva upp till förväntningarna. Men jag tror verkligen att jag kommer gilla den, jag hade tänkt börja med Clockwork Angel nyligen men jag valde att spara den lite längre.

En annan bokserie jag vill ha kvar för att jag tror att jag kommer älska den så mycket är A Song of Ice and Fire. Jag är redan säker på att jag kommer gilla den mer än Wheel of Time, jag har tjuvläst några kapitel av första boken och de gjorde mig inte besviken.

En sista trilogi jag är glad att jag ännu har oläst är Graceling Realm, men den kommer jag ändra från oläst till läst ganska snart. Jag hade svårt att välja omslag när jag beställde den första, men det blev den till höger. Jag vet inte om jag valde rätt, men nu är det ju faktiskt insidan som räknas ;)

Jag hoppar in i ännu en bokbloggsjerka tror jag :)

Helgens fråga är: Vilka böcker önskar du att du ännu inte hade läst?

Ännu en gång ska jag alltså tjata om Sagan om drakens återkomst (Wheel of time av Robert Jordan). Det är ju en väldigt lång serie, och under de tio år jag läst den har jag fått "pausa" i perioder i väntan på de nya böckerna. När man har så mycket information att hålla i minnet kan det vara lite rörigt att börja läsa efter en längre paus. Så jag önskar att jag hade dem olästa, så att jag kunde sträckläsa allt på en gång. (Jag har ju de sista olästa men nu har jag haft en väldigt lång paus). Dessutom önskar jag att jag hade världen och intrycken kvar att uppleva.

En annan bok jag önskar ännu var oläst är Warm Bodies (av Isaac Marion). Det är faktiskt den enda zombiebok jag hittills har läst, och jag önskar att jag hade läst några andra innan eftersom den är lite revolutionerande bland zombieböckerna. Den är vad jag vet den första boken där man får läsa från en zombies synvinkel. Skulle varit kul att jämföra den med några andra i efterhand, nu tog den min zombie-oskuld och jag kommer i stället att jämföra de kommande med den i stället för tvärt om. Även här önskar jag att jag hade upplevelsen kvar, men jag har läst om den och fann då att man förstod lite mer och att upplevelsen blev ännu bättre.

www.pottermore.com är en supermysig sida för alla Harry Potter -nördar som inte kan få nog av bara böckerna och filmerna, det finns mycket nytt att utforska där. Jag hörde talas om pottermore när sista filmen släpptes, där J.K Rowling berättar om hemsidan. Till och med den reklamen är magiskt mysig!
Eftersom jag på vissa sätt är som en konservativ gammal tant så hoppade jag över pottermore pga att det krävdes en registrering, och jag brukar in i det sista försöka undvika att registrera mig på sidor. Men förra veckan så gav jag efter, och jag satt en halv kväll på pottermore ;)
Jag fick en stav med drakkärna, och sorteringshatten satte mig i Hufflepuff. Först blev jag lite besviken, för jag ville hamna i Ravenclaw, men jag vet att hatten sorterade mig i rätt hus. Hufflepuff är mer jag, även om jag vill vara en Ravenclaw. Jag hör redan här vilken tönt jag är, men det står jag för i det här fallet! Jag bara älskar Harry Potter, och jag är så otroligt glad att det är filmatiserat och att det finns en magisk, rolig och informativ hemsida.

Nu är jag i alla fall med på min första bokbloggsjerka, för det verkar ju lite kul :)

Varje helg ställs en fråga, denna helg: Vilka böcker tänker du inte läsa och varför?
Ge exempel på tre stycken

1. Jag är Zlatan Ibrahimovic´ - Det här är en kombination av de två tråkigaste ämnena jag vet, sport och självbiografi. Den får vara hur välskriven den vill, jag är ändå totalt och fullständigt ointresserad. 
2. Män som hatar kvinnor - Med all fantasy (och tillhörande, jag behöver nog inte rabbla genrer) som finns där ute kommer jag aldrig få tid till den här, trots att det är en "borde läsa". För lite tid och intresse helt enkelt, trots att jag hört att den ska vara bra.
3. I am number four - Den här verkar lite förutsägbar och "töntig" tycker jag, om man får uttrycka sig så. Filmen avskräckte mig också, jag försökte verkligen tycka om den eftersom den tillhör en genre som jag gillar. Med alternativen som finns så kommer jag hoppa över denna. (Men jag gillar omslaget)

Förtydligar att detta bara är mina åsikter, baserat på min boksmak. Jag kallar dem inte för dåliga böcker, i så fall är det bevisligen jag som har "fel" med tanke på hur bra böckerna har sålt.

 

Jag har haft i bakhuvudet att jag vill skriva en sjöjungfru-bok en dag. Bara en bok, ingen trilogi. Ett bra tag gick jag omkring och planerade inför den, "för det finns ju inga sjöjungfru-böcker förutom sagan om den lilla sjöjungfrun", tänkte jag. Jo just!
Det finns ett helt hav - pun intended - av sjöjungfruböcker där ute. När jag hittade Lies Beneath tänkte jag "nej fan, någon hann före". Det visar ju bara hur okunnig jag är ;)

Faktiskt så har jag haft jättedålig bok-koll de senaste åren. Jag har varit så uppslukad av Mannen i glasflaskan och av Sagan om drakens återkomst att jag missat många intressanta boksläpp. Någon gång ibland har jag tagit mig tid till andra böcker, t.ex min stora favorit Warm Bodies. Annars är 2008-2011 ett stort svart hål, och i det finns massor av spännande böcker som jag helt har missat. T.ex många av sjöjungfru-böckerna. Tyvärr gillar man inte alltid en bok lika mycket som man trott baserat på omslag och baksidestext, men någon hoppas jag bli nöjd med. Här är några:

Visste ni att Wheel of Time (Sagan om drakens återkomst) finns som serietidning?
Jag vet inte hur långt in i serien de har kommit än, eller om de kommer att göra klart hela serien /alla böcker. Däremot vet jag att den första boken i serien, Eye of The World (som på svenska är Farornas väg + Tidens hjul), är uppdelad i hela 29 tidningar. Så jag undrar om jag kommer ge mig in i det här, 14 böcker uppdelat på 29 tidningar för varje bok känns lite övermäktigt om de nu gör hela. Särskilt eftersom jag redan läst böckerna, alla som finns åtminstone men jag kommer ju läsa de sista också.
Det finns dessutom många andra böcker, modern fantasy, som jag har framför mig. Det känns inte som att tiden kommer räcka till, men jag älskar bilderna som dyker upp om man gör en bildsök på den här serien.
Jag har förstått det som att det är Dabel Brothers som ligger bakom serietidningen, som ingått ett samarbete med Dynamite som nu ger ut serien. Jag har gjort några halvhjärtade försök att hitta #1 av Eye of the World för att köpa, men hittade ingen så det får nog vara.

(Tidigare inlägg om WoT)

Jag har väl hittills i mitt liv inte varit så mycket för noveller, jag vet inte riktigt varför. Nyligen när jag var inne på kapitel1 snubblade jag över en novell som jag först var tänkt att avfärda, men titeln lockade mig för mycket. Jag kan säga att jag blev glatt överraskad, och lite intresserad av det här med noveller. Jag har så himla mycket idéer i mitt huvud, och bara en av dem har kommit ut i form av boken som jag själv tänker ge ut. Att skriva en novell måste gå så mycket fortare än en hel bok, så jag ska nog ta en funderare innan jag sätter igång med en ny bok, det kan ju få bli en novell i stället ;)
Den jag hittade och fastnade för heter Mänskligt rå, och den går att läsa via denna länk.

I ärlighetens namn känner jag mig lite stressad just nu. Jag vill såklart ägna tid till min familj, och det gör jag, och båda mina barn kräver en hel del uppmärksamhet för tillfället. Men jag har även ett dussin böcker som det kliar i fingrarna att få läsa, samt två dataspel som jag är riktigt sugen på. Dessutom måste jag så fort som möjligt redigera klart de sista kapitlen i min egen bok, för jag ska erkänna att jag inte skickat den till tryck än. I helgen ska jag redigera klart och skicka in, jag måste om den ska hinna ut till hösten. Jag kan meddela att egenutgivning inte är bra för självdisciplinen! Eller självförtroendet...
En annan "ärlighet" är att jag tappat tron på mig själv lite. Men jag är väldigt glad över det enda mailet som jag hittills fått angående Mannen i glasflaskan, från en kvinna som längtar efter boken efter att ha läst kapitlen som ligger ute. Jag har nu officiellt fyra fans, och det är ju trevligt med tanke på att jag från början aldrig hade tänkt avslöja boken för någon. Men jag hoppas att fler som skulle ha gillat boken faktiskt kommer upptäcka den. Den kanske inte är så bra som mina fyra fans och jag hittills tycker ;)
Avslutningsvis tänkte jag dela med mig av vad jag kommer slänga mig över härnäst: