Om man kunde kliva runt i multiversum

A thousand pieces of you har varit en övervägande positiv upplevelse för mig :) 
Inledningsvis var jag lite besviken, att Claudia Gray smet undan med att låta huvudkaraktären vara "dummare" än sina forskarföräldrar och slapp förklara hur multiversumresor fungerar. Men väldigt snabbt slutade det spela någon roll för det var en kul resa. 
 
Marguerites föräldrar har blivit framstående forskare efter att ha funnit ett sätt att färdas genom multiversum. När hennes far mördas kastar hon sig in i möjligheten att jaga den misstänkte genom varje universum som krävs för att hitta hans mördare. 
 
När jag började det här inlägget hade jag bara läst första boken men nu har jag också läst de två uppföljarna, Ten thousend skies above you och A million worlds without you. Till skillnad från många trilogier står denna inte så stadigt på bara ettan och kunde slutat där, utan kräver de övriga för att få en hel story. Men lite i vanlig ordning, så tycker jag det bästa kommer i början och i trean börjar jag bli lite väl nöjd och ivrig att bli klar. 
 
Det finns en och annan twist här och där men alla rätt så förutsägbara, dock gjorde det ingenting för mig. I vissa fall tycker jag det är bättre om författaren bara lägger ut de förutsägbara twisterna för att föra fram den handling och de händelser de verkligen vill ha. Helt enkelt bara låta läsaren lista ut i förväg. Jag älskar såklart en bra oförutsägbar twist men ibland kan handlingen bli lidande ifall det inte utförs rätt och det blir massa blaj invävt för att dölja twisten. I de fallen kan jag uppskatta att de bara kör på i stället. 
 
Det är ganska typisk YA, så man ska inte vänta sig att bli blown away. Men, det är underhållande och lätt att läsa så i alla fall enligt mig perfekt läsning när motivationen tryter och man behöver något som flyter på och är roligt. 
 

RSS 2.0