Visste ni att Wheel of Time (Sagan om drakens återkomst) finns som serietidning?
Jag vet inte hur långt in i serien de har kommit än, eller om de kommer att göra klart hela serien /alla böcker. Däremot vet jag att den första boken i serien, Eye of The World (som på svenska är Farornas väg + Tidens hjul), är uppdelad i hela 29 tidningar. Så jag undrar om jag kommer ge mig in i det här, 14 böcker uppdelat på 29 tidningar för varje bok känns lite övermäktigt om de nu gör hela. Särskilt eftersom jag redan läst böckerna, alla som finns åtminstone men jag kommer ju läsa de sista också.
Det finns dessutom många andra böcker, modern fantasy, som jag har framför mig. Det känns inte som att tiden kommer räcka till, men jag älskar bilderna som dyker upp om man gör en bildsök på den här serien.
Jag har förstått det som att det är Dabel Brothers som ligger bakom serietidningen, som ingått ett samarbete med Dynamite som nu ger ut serien. Jag har gjort några halvhjärtade försök att hitta #1 av Eye of the World för att köpa, men hittade ingen så det får nog vara.

(Tidigare inlägg om WoT)

Två väldigt starka och väldigt motstridiga känslor slet i mig när jag läste klart den här boken:
1. Jag önskar att jag aldrig hade läst den.
2. Det här är en bok som jag är glad att jag har läst.

Jag visste redan att det var en bok med substans, en "samhällskritisk dystopi om vetenskapen". Sådant brukar jag hålla mig borta från, för det resulterar oftast i att jag mår dåligt. Man känner sig lite smartare, men man mår lite sämre. För mig går läsning ut på att bli underhållen och inte deprimerad. Men just den här "tankeställaren" råkade ju handla om en hjärna i ett akvarium, så det kunde jag såklart inte motstå!
En levande själ handlar alltså om hjärnan Ypsilon som simmar runt i ett akvarium på Biochine Medical Corp. Man får följa Ypsilon och hans vardagliga liv och funderingar, som till stor del faktiskt är ganska roligt. Men även om Ypsilon har humor och en del saker är kul, så är vår huvudperson en maktlös "varelse" i detta oetiska storföretags ägo. Det innebär att många delar av den här boken gör att man känner ett visst obehag, och jag kan säga att jag var rent illamående under vissa kapitel. En underhållande och obehaglig bok på samma gång helt enkelt.
(Varning för att P.C. Jersild stavar "sej", "dej", "säjer" osv i den här boken)

Det här skulle kunna bli ett rekordlångt inlägg, men jag ska i vanlig ordning vara kortfattad. Förhoppningsvis får man en ganska tydlig bild för sig vad det är för typ av bok och ifall man blir intresserad eller inte. Själv ser jag fram emot något mer lättsmält, så igår började jag med Wicked Lovely!

Jag har väl hittills i mitt liv inte varit så mycket för noveller, jag vet inte riktigt varför. Nyligen när jag var inne på kapitel1 snubblade jag över en novell som jag först var tänkt att avfärda, men titeln lockade mig för mycket. Jag kan säga att jag blev glatt överraskad, och lite intresserad av det här med noveller. Jag har så himla mycket idéer i mitt huvud, och bara en av dem har kommit ut i form av boken som jag själv tänker ge ut. Att skriva en novell måste gå så mycket fortare än en hel bok, så jag ska nog ta en funderare innan jag sätter igång med en ny bok, det kan ju få bli en novell i stället ;)
Den jag hittade och fastnade för heter Mänskligt rå, och den går att läsa via denna länk.

Idag vill jag tipsa om två ungdomsböcker som jag sträckläste när Eld just kommit ut. De har två författare, Sara Bergmark Elfgren samt Mats Strandberg. Den tredje boken, Nyckeln, kommer ut nästa år.
Jag erkänner att jag var fördomsfull när jag hörde talas om Cirkeln. En svensk ungdomsbok om sex tonårstjejer som upptäcker att de är "utvalda" häxor lockade mig inte alls.
Men där fick jag mig en knäpp på näsan, för det visade sig att jag skulle bli väldigt förtjust i boken och i karaktärerna. Så förtjust att jag rusade till bokhandeln och köpte uppföljaren Eld, för att sluka den på några dagar.
Det var många saker som gjorde mig glatt överraskad när jag plockade upp Cirkeln, det första var språket. För det andra var den mycket mörkare än vad jag trodde, vilket var väldigt positivt. Tredje glada överraskningen var hur många karaktärer man fick följa och hur mycket man faktiskt bryr sig om dem.
Jag hade mina teorier om varför man inte fick följa en av dem jag var mest nyfiken på i Cirkeln, men jag blev jätteglad när man fick en inblick i hennes huvud i Eld. Och det känns ju alltid kul när en teori visar sig stämma ;)
Oftast är det ju inte allt i en bok som man tycker är helt fantastiskt, men jag tyckte ändå mycket om de här två. Det finns handling och det finns känslor, det finns förutsägbara höjdpunkter och oförutsägbara. Det känns verkligen att författarna lagt ned mycket tid i sin berättelse och det uppskattar jag.

I ärlighetens namn känner jag mig lite stressad just nu. Jag vill såklart ägna tid till min familj, och det gör jag, och båda mina barn kräver en hel del uppmärksamhet för tillfället. Men jag har även ett dussin böcker som det kliar i fingrarna att få läsa, samt två dataspel som jag är riktigt sugen på. Dessutom måste jag så fort som möjligt redigera klart de sista kapitlen i min egen bok, för jag ska erkänna att jag inte skickat den till tryck än. I helgen ska jag redigera klart och skicka in, jag måste om den ska hinna ut till hösten. Jag kan meddela att egenutgivning inte är bra för självdisciplinen! Eller självförtroendet...
En annan "ärlighet" är att jag tappat tron på mig själv lite. Men jag är väldigt glad över det enda mailet som jag hittills fått angående Mannen i glasflaskan, från en kvinna som längtar efter boken efter att ha läst kapitlen som ligger ute. Jag har nu officiellt fyra fans, och det är ju trevligt med tanke på att jag från början aldrig hade tänkt avslöja boken för någon. Men jag hoppas att fler som skulle ha gillat boken faktiskt kommer upptäcka den. Den kanske inte är så bra som mina fyra fans och jag hittills tycker ;)
Avslutningsvis tänkte jag dela med mig av vad jag kommer slänga mig över härnäst: 

Jag läser inte så mycket vanlig fantasy längre, alla nya variationer har tagit över och jag är numera inne på verklighet blandat med lite magi / mystik / övernaturligt, eller alternativa verkligheter. Men jag tänker ändå slänga in ännu ett fantasy-inlägg.
Trilogin vid namn Ice Wind Dale av R.A. Salvatore, som utspelar sig i "forgotten realms", har jag nyligen läst/hört som ljudböcker. Jag hörde dem på engelska och blev kanske inte helt frälst, den kvinnliga uppläsaren hade inte så mycket inlevelse förutom i dialogerna och det var väl tur åtminstone. Jag kan tänka mig att de här böckerna är mycket bättre när man får läsa dem själv, men det fanns en hel del som tilltalade mig ändå.
Jag skulle våga påstå att det är en fantasy-serie för purister, all handling och allt äventyr följer ganska mycket det gamla vanliga mönstret. Det bästa med de här böckerna är att många karaktärer är väldigt fängslande, jag har flera favoriter. En av dem har blivit så populär att han fått en hel drös med egna trilogier och böcker samt medverkat i olika dataspel och fått ett eget Magic-kort. Kanske flera, men jag har sett minst ett.
Jag talar om Drizzt Do'Urden, (bilden från Wikipedia), som är en mörkalv / svartalv som lämnat underjorden och sina gelikar för att vandra ovan jord. Det är faktiskt en väldigt intressant karaktär och jag ser fram emot att läsa mycket mer om Drizzt i tillexempel The Dark Elf -trilogin som jag också kommit över som ljudböcker.
Jag hade också sett fram emot att spela Ice Wind Dale, för det är även ett dataspel. Men när jag fick höra att spelet inte följer böckerna, och att Drizzt inte ens finns med, så tappade jag suget. I stället kommer jag lägga den tiden på nya böcker :)

Denna bok av Neil Gaiman läste jag ett tag efter att jag sett filmen, och jag tror faktiskt att jag gillar filmen bättre.
Den handlar om Tristan Thorne, som ger sig av till den magiska andra sidan av muren i hans hemstad "Wall". Till sin älskade Victoria ska han hämta en fallen stjärna för att bevisa sin kärlek, men stjärnan visar sig vara en kvinna vid namn Yvaine, och Tristan är inte den enda som är ute efter henne.
Även om äventyret är väldigt fantasifullt och tilltalar mig under läsandet av boken, så gör den inte jobbet lika bra som filmen. Skådespelarna lyfter karaktärerna bra, även om det saknas en och annan filur från boken.
Den avgörande skillnaden tror jag är Captain Shakespeare, han är okej i boken men helt fantastisk i filmen. (Spelad av Robert de Niro). Jag känner också att jag föll mer för Tristan och för kärlekshistorien genom filmen.
Något som bör poängteras nu när jag favoriserar filmen är att jag läste boken på svenska. Jag är säker på att jag hade fallit mer för den om jag läst den på engelska, språket och språkflödet blir inte alltid detsamma i översättningar. Men det är en rolig bok, och en rolig film, som verkligen faller mig i smaken vad gäller magi och konstigheter.
Min favoritdel är marknaden vid "Wall" som gärna hade fått vara mycket längre.
Det är nog allt jag har att säga om detta verk, eftersom jag gärna vill hålla mig så kortfattad som möjligt i mina blogginlägg om jag kan.

Jag kanske ska inleda med att tala om att det inte enbart förekommer aktuella böcker i den här bloggen. Idag vill jag tillexempel skriva om en jättebra fantasy-serie som heter Wheel of Time. Den har jag alltid läst på svenska och jag känner den alltså bäst som Sagan om drakens återkomst. Det kanske inte är så mycket av ett tips med tanke på hur välkänd serien är, men den förtjänar absolut ett eget inlägg.
Den här serien är skriven ur tredje person, vilket jag älskar för det öppnar för möjligheten att följa flera karaktärer, och om det är i någon serie man får följa många så är det i den här! Det är inte bara huvudkaraktärerna man får följa heller, utan då och då kastar Robert Jordan tillfälligt in en helt ny karaktär som man får följa och det ökar verkligen spänningen. Och allt oftare, ju närmare slutet man kommer, så får man följa "de onda" karaktärerna vilket också är väldigt uppfriskande.
Det här är en serie som är känd av en anledning. Den är väldigt välskriven och det finns mycket intriger och mycket som lockar olika fantasy-typer, och så mycket karaktärer att det faktiskt blir lite svårt att hålla ordning på dem ibland. Sättet som författaren beskriver "kraften" på, alltså deras sätt att utöva magi, gör så att jag blir besviken varje gång jag lägger ned boken och minns att jag inte kan använda kraften själv. Det känns verkligen som att man förstår precis hur man ska göra.
I det här fallet skulle jag inte kunna beskriva handlingen ens om jag ville, för det är verkligen så himla stort. Men det finns nog ett antal forum att läsa på för den som blir intresserad. Det är en serie böcker som jag varmt rekommenderar för dem som gillar fantasy. (Jag ska nog tillägga att det är en lång serie och att alla böcker inte kommit ut än.)

Som allra första inlägg på boklotus skulle jag vilja tipsa om en bok som heter Warm Bodies (eller Varma Kroppar). Den handlar om en Zombie, men om man avfärdar boken grundat på det kan man gå miste om en jättehäftig historia.
Trots att det var något som lockade mig hade jag låga förväntningar på den här boken, dessutom trodde jag att det var någon twilight-imitation vilket det definitivt inte är.
Boken är skriven ur första persons perspektiv, som jag oftast inte gillar annars men här funkar det bra. Den handlar om zombien "R", som börjar tänka och känna och verkligen fångar läsaren.
Jag känner med R, och det är både kul och intressant att han faktiskt är en hjärnhungrande zombie. Jag gillar hur människohjärnor med deras minnen och känslor funkar som knark för zombies. Och jag gillar samtidigt som jag frustreras av det, att läsa allt djupsinnigt som R tänker och känner, när han inte kan uttrycka det p.g.a sin fåordighet.
Själva handlingen tänker jag faktiskt inte gå in på, det enda jag kan säga är att man bör läsa den här boken. Även om det visar sig att man inte gillar den så är det en upplevelse. Själv har jag bara läst den på engelska, dock flera gånger, och Isaac Marion har ett fantastiskt språk. Jag kan inte stå för hur bra den gör sig på svenska.
Första meningen är också bra: I am dead, but it's not so bad.