Jag har alltid älskat den här serien av Margit Sandemo, kanske för att det i min ungdom när jag läste den (två gånger) inte fanns något vidare utbud av paranormal romance. Men det är så mycket mer ändå, det är så kul att det sträcker sig över så många generationer och århundraden tillexempel.
Jag har haft lite svårt för språket men jag kan ändå inte kritisera det. Böckerna är så lättlästa och så lätta att vilja fortsätta med. Det är en så härligt magisk stämning och atmosfär, och väldigt fängslande karaktärer. Idag skulle jag säkert haka upp mig på vissa detaljer hos karaktärerna och i handlingen som jag inte gjorde när jag var ung, men det kan jag inte heller bry mig om. Jag kan inte låta bli att älska Isfolket villkorslöst trots dess brister.
Är det många under trettio som har läst den här serien? Jag läste den väl för att mina äldre släktingar rekommenderade den när de insåg vilken typ av genrer jag gillar. Men nu finns ju som sagt ett större utbud och ungdomar kanske inte ger isfolket en chans längre, särskilt inte när det är 47 böcker ;)
Mitt favoritpar är iaf Vanja & Tamlin (som är en demon) och Saga & Lucifer (som är... ja, Lucifer). Fast det finns ju så många att älska å andra sidan, vi får ju inte glömma Silje, Villemo, Heike, Tula... det är helt enkelt omöjligt att ha favoriter, det är så mångas historier som jag älskar. Oh, jag höll ju på att glömma Sol! Nä det går inte, jag inser nu att nästan alla man får följa blir lite av en favorit.
Lite personlig kuriosa: både jag, min sambo och våra barn har tilltalsnamn som finns i Isfolkets släktträd. Det är bara min dotter som har ett namn från någon av de framstående karaktärerna, men vi finns alla med. Annelie (som är mitt namn) är en extremt liten karaktär som typ bara nämns två-tre gånger, och som inte är särskilt älskvärd. Men hon finns dock med hon också :p

Inför mitt förra inlägg hade jag lättare att komma på böcker jag är glad att jag har framför mig, än sådana jag önskar att jag ännu inte hade läst. Så jag tänkte köra en liten uppföljare på det inlägget.
T.ex är jag väldigt glad att jag har två och en halv bok kvar av Hunger Games -trilogin. Jag har ingen aning om vad som händer i de två kommande böckerna, och jag vill nästan inte fortsätta läsa. Jag vill spara upplevelsen.

Jag är även glad att jag har kvar Infernal Devices -serien. Jag har höga förhoppningar på den, och är lite rädd att den inte kommer leva upp till förväntningarna. Men jag tror verkligen att jag kommer gilla den, jag hade tänkt börja med Clockwork Angel nyligen men jag valde att spara den lite längre.

En annan bokserie jag vill ha kvar för att jag tror att jag kommer älska den så mycket är A Song of Ice and Fire. Jag är redan säker på att jag kommer gilla den mer än Wheel of Time, jag har tjuvläst några kapitel av första boken och de gjorde mig inte besviken.

En sista trilogi jag är glad att jag ännu har oläst är Graceling Realm, men den kommer jag ändra från oläst till läst ganska snart. Jag hade svårt att välja omslag när jag beställde den första, men det blev den till höger. Jag vet inte om jag valde rätt, men nu är det ju faktiskt insidan som räknas ;)

Jag hoppar in i ännu en bokbloggsjerka tror jag :)

Helgens fråga är: Vilka böcker önskar du att du ännu inte hade läst?

Ännu en gång ska jag alltså tjata om Sagan om drakens återkomst (Wheel of time av Robert Jordan). Det är ju en väldigt lång serie, och under de tio år jag läst den har jag fått "pausa" i perioder i väntan på de nya böckerna. När man har så mycket information att hålla i minnet kan det vara lite rörigt att börja läsa efter en längre paus. Så jag önskar att jag hade dem olästa, så att jag kunde sträckläsa allt på en gång. (Jag har ju de sista olästa men nu har jag haft en väldigt lång paus). Dessutom önskar jag att jag hade världen och intrycken kvar att uppleva.

En annan bok jag önskar ännu var oläst är Warm Bodies (av Isaac Marion). Det är faktiskt den enda zombiebok jag hittills har läst, och jag önskar att jag hade läst några andra innan eftersom den är lite revolutionerande bland zombieböckerna. Den är vad jag vet den första boken där man får läsa från en zombies synvinkel. Skulle varit kul att jämföra den med några andra i efterhand, nu tog den min zombie-oskuld och jag kommer i stället att jämföra de kommande med den i stället för tvärt om. Även här önskar jag att jag hade upplevelsen kvar, men jag har läst om den och fann då att man förstod lite mer och att upplevelsen blev ännu bättre.

Det här är en så himla mysig och rolig serie, tyvärr går det alldeles för fort att läsa!
Jag köpte del 1 och 2 av den samlade sagan till min sambo förra året. Det är lite synd att omslaget på den andra delen inte är lika snygg som första, men det kan jag leva med. Det är ju trots allt innehållet som räknas ;)
Det som är kul med de här albumen är att Peter Madsen och Kure Henning delat med sig av massa skisser och information om skapandet av serien. Man får också läsa lite mer om de nordiska myterna som tidningarna baserats på / inspirerats av.
Jag tycker så mycket om hur den här serien är tecknad och hur berättelsen är formad. Alldeles perfekt att sitta med under hösten och vintern med en kopp kaffe eller varm choklad med vispgrädde.

www.pottermore.com är en supermysig sida för alla Harry Potter -nördar som inte kan få nog av bara böckerna och filmerna, det finns mycket nytt att utforska där. Jag hörde talas om pottermore när sista filmen släpptes, där J.K Rowling berättar om hemsidan. Till och med den reklamen är magiskt mysig!
Eftersom jag på vissa sätt är som en konservativ gammal tant så hoppade jag över pottermore pga att det krävdes en registrering, och jag brukar in i det sista försöka undvika att registrera mig på sidor. Men förra veckan så gav jag efter, och jag satt en halv kväll på pottermore ;)
Jag fick en stav med drakkärna, och sorteringshatten satte mig i Hufflepuff. Först blev jag lite besviken, för jag ville hamna i Ravenclaw, men jag vet att hatten sorterade mig i rätt hus. Hufflepuff är mer jag, även om jag vill vara en Ravenclaw. Jag hör redan här vilken tönt jag är, men det står jag för i det här fallet! Jag bara älskar Harry Potter, och jag är så otroligt glad att det är filmatiserat och att det finns en magisk, rolig och informativ hemsida.

Wow! Vilken fantastisk film, jag är så himla glad att jag väntade med att läsa boken. Jag vet att det där kan provocera vissa, men så är det. Jag hade säkert blivit besviken annars på massa detaljer som inte stämde överens med boken, men nu när jag inte hade läst den kunde jag njuta till fullo av denna underbara film. Dessutom var det så otroligt spännande att inte veta i förväg vad som skulle hända!
Jag visste redan att jag skulle älska den här filmen, så jag hade förberett mig på att bli besviken efter så höga förväntningar, men det behövde jag inte bli. När jag lägger mig ikväll ska jag börja med boken, jag har den redan hemma. Jag misstänker att det blir tidig sänggång eftersom jag så gärna vill börja läsa ;)

En urban fantasy som är välskriven, en aning steampunk och en aning mysterie, med bra karaktärer, fylld av humor och som är en paranormal romance. Jag älskar det, absolut och fullständigt. Vid sidan tre blev jag förälskad i Soulless och i Gail Carriger. Och vilket fantastiskt språk!
Det finns alltid något som gör att jag inte tycker att en bok är helt perfekt, om jag är helt såld brukar det inte störa mig men tanken dyker oundvikligen upp, "om det bara varit lite mer så här..." I ca 250 sidor verkade det som att det här skulle bli den första boken där inget störde mig. Men faktiskt så var det i upplösningen, när man fick svar på sina frågor och mysteriet löstes, som det dök upp några delar som jag inte helt gillade. Men dessa små och få detaljer gör mig ingenting, jag älskar den ändå.
Svenska titeln är Själlös, handlingen börjar med att Alexia Tarabotti som är själlös attackeras av en vampyr som hon av misstag dödar. Eftersom hon saknar själ och därmed neutraliserar övernaturliga om hon vidrör dem är hon både en intressant och en farlig person för många i London, där vampyrer och varulvar lever öppet.
På omslaget står det "wickedly funny", och det är just vad den är. Den är också spännande och smart, om man kan kalla en bok för smart.
Det finns ju alltid mycket att säga om en bok som både är bra och får en att känna (det går inte alltid hand i hand för mig), men jag måste som vanligt behärska mig för annars kan det här bli hur långt som helst. Jag tyckte i alla fall väldigt mycket om den, och jag hoppas på att få uppföljaren i brevlådan imorgon :)

Efter att ha sett filmen igen blir jag sugen, igen, på att läsa böckerna.
Första gången jag såg Cirque Du Freak - The Vampire's assistant blev jag så förälskad att jag genast beställde den första av tolv böcker ur The Saga of Darren Shan. Visst störde jag mig på någon detalj eller skådis, men det bortsåg jag gärna från eftersom hela den magiska och konstiga atmosfären var så härlig, och jag blev nästan kär i John C. Riley som vampyren Larten Crepsley.
Filmen är baserad på den första av fyra trilogier, alltså tre av de tolv böckerna, och handlar om Darren Shan (som också är författarnamnet). Kortfattat så dras Darren in i ett äventyr med "the cirque", vampyrer och "vampaneze" efter att ha besökt en freak show och förvandlats av Larten till halv-vampyr.
Boken var tyvärr en besvikelse. Det största misstaget jag gjorde var nog att köpa bara en bok, jag skulle köpt hela första trilogin. Det hinner inte hända så mycket i den jag har, man får inte ens komma till "the cirque"!
Hade jag haft fortsättningen skulle jag läst den, och då hade jag nog fastnat. Men jag var också besviken på att karaktärerna inte var som i filmen, och showen var inte alls lika spektakulär och rolig.
I mina ögon har filmskaparna gjort ett väldigt bra jobb och förbättrat mycket. Språket är ju också anpassat till en yngre publik och jag hann inte vänja mig.
Men, det är ju en spännande saga och jag gillar verkligen idén. Jag blir som sagt väldigt sugen på att läsa hela. Jag vill ju till lägret tillexempel.
Ska jag kanske ge de här ungdomsböckerna ännu en chans?

Nu är jag i alla fall med på min första bokbloggsjerka, för det verkar ju lite kul :)

Varje helg ställs en fråga, denna helg: Vilka böcker tänker du inte läsa och varför?
Ge exempel på tre stycken

1. Jag är Zlatan Ibrahimovic´ - Det här är en kombination av de två tråkigaste ämnena jag vet, sport och självbiografi. Den får vara hur välskriven den vill, jag är ändå totalt och fullständigt ointresserad. 
2. Män som hatar kvinnor - Med all fantasy (och tillhörande, jag behöver nog inte rabbla genrer) som finns där ute kommer jag aldrig få tid till den här, trots att det är en "borde läsa". För lite tid och intresse helt enkelt, trots att jag hört att den ska vara bra.
3. I am number four - Den här verkar lite förutsägbar och "töntig" tycker jag, om man får uttrycka sig så. Filmen avskräckte mig också, jag försökte verkligen tycka om den eftersom den tillhör en genre som jag gillar. Med alternativen som finns så kommer jag hoppa över denna. (Men jag gillar omslaget)

Förtydligar att detta bara är mina åsikter, baserat på min boksmak. Jag kallar dem inte för dåliga böcker, i så fall är det bevisligen jag som har "fel" med tanke på hur bra böckerna har sålt.

 

Den här fina bilden hittade jag här när jag var ute surfade förut.

Idag tänker jag skriva ett utlämnande inlägg, och medge att mitt självförtroende inte är på topp.
När jag fick hem några exemplar av min bok idag insåg jag att jag är värdelös på att göra bokomslag. Det är ju förvisso lite begränsat, alla har inte möjlighet att illustrera en skitsnygg bild.
Så med de medel jag har tyckte jag ändå att det blev snyggt. Inget "snirkel", trots att jag älskar det på andras böcker. Inget som gör att omslaget ser typiskt 2012 ut. Inga ansikten. Tidlöst, enkelt och snyggt, tyckte jag. Men nu, nu när jag ser det på en tryckt bok, så tycker jag inte att jag har gjort ett snyggt omslag. Jag kanske skulle ägnat ytterligare fyra år till att göra en supersnygg illustration?
Jag har även börjat ifrågasätta innehållet... Vem vill läsa min bok?! Jag, det var ju därför jag skrev den. Men jag hade kunnat njuta av den på en enkel pdf, utan att lägga så mycket jobb och energi på den efter att den var klar.
När det finns briljanta böcker som Soulless, som jag är mitt inne i just nu, så förstår jag inte varför jag gjorde detta. Bara för att jag hade läst några dåliga böcker 2009, och fick för mig att jag skulle skriva en egen så att jag fick bli nöjd någon gång... Det enda jag hade behövt göra var att vänta, det skulle ju strax komma ut så många nya bra böcker.
Jag inser att jag inte gör så bra reklam för den här boken just nu, men just nu bryr jag mig inte heller. Det är ju så här jag känner. Varför gjorde jag det här?!

Jag har haft i bakhuvudet att jag vill skriva en sjöjungfru-bok en dag. Bara en bok, ingen trilogi. Ett bra tag gick jag omkring och planerade inför den, "för det finns ju inga sjöjungfru-böcker förutom sagan om den lilla sjöjungfrun", tänkte jag. Jo just!
Det finns ett helt hav - pun intended - av sjöjungfruböcker där ute. När jag hittade Lies Beneath tänkte jag "nej fan, någon hann före". Det visar ju bara hur okunnig jag är ;)

Faktiskt så har jag haft jättedålig bok-koll de senaste åren. Jag har varit så uppslukad av Mannen i glasflaskan och av Sagan om drakens återkomst att jag missat många intressanta boksläpp. Någon gång ibland har jag tagit mig tid till andra böcker, t.ex min stora favorit Warm Bodies. Annars är 2008-2011 ett stort svart hål, och i det finns massor av spännande böcker som jag helt har missat. T.ex många av sjöjungfru-böckerna. Tyvärr gillar man inte alltid en bok lika mycket som man trott baserat på omslag och baksidestext, men någon hoppas jag bli nöjd med. Här är några:

Jag tycker om Wicked Lovely (Mer än ögat ser), men jag är osäker på hur mycket. För att börja med det bästa; tack vare tredje persons perspektiv får man följa fler personer än bara huvudkaraktären. Jag gillar verkligen att följa "de övernaturliga" när jag läser, vad det än är. Älvor, vampyrer, zombies... eller djinner ;)
I det här fallet är det älvor / feer. Handlingen börjar med att Aislinn, som kan se älvor trots att de är osynliga för människor, upptäcker att hon är förföljd av två av dem. Älvorna i den här bokserien är inte bara söta och glittriga, det finns alla sorter och några av dem är fruktansvärda. Aislinn har lärt sig sedan barnsben att aldrig avslöja för älvorna att hon ser dem, för då kan hon bli dödad eller förblindad av dem.
Självklart gillar jag bilden jag får av älvorna, fina som rysliga, och allt det magiska. Jag älskar att det finns olika hov. Och, det är uppfriskande att det mest förutsägbara faktiskt inte sker. Men serien fortsätter ju, jag misstänker att man får rätt till slut men jag vet inte om jag hoppas på det eller inte.
Det jag inte gillar är språkflytet. Det tog mig flera kapitel att lära mig läsa Melissa Marr -iska, och i början tyckte jag dialogerna var lite röriga. Det är också mycket som inte beskrivs, antagligen för att hon gjort så mycket research att allt är självklart för henne. T.ex olika älv-ord och liknande som inte förklaras.
Det var svårt att få en bild av hur stora älvorna är, tills man får veta att de har varierande storlekar och former. Då får man gissa eller lista ut vilka som är stora och vilka som är små. Med kritiken menar jag inte att författaren är dålig, men jag hade lite svårt för de där bitarna.
Jag tycker trots allt om den, jag kan inte låta bli. Dessutom är det ett underbart omslag, och jag gillar verkligen att alla kapitel inleds med ett stycke/citat från gamla folksagor och liknande som handlar om älvor och feer.

Jag erkänner, jag har inte läst den här boken. Men jag älskar filmen/miniserien, och i det här fallet kom serien före boken så jag vet inte om jag kommer läsa den. Vi får se.
Filmen är över sex timmar lång, och i början förekommer en detalj eller två som inte ökar suget att fortsätta titta. T.ex när en hund förvandlades till en prins (och skådisen ska låtsas vara hund) och när troll är fjantiga i new york. Men efter det blir den så himla bra, den innehåller allt jag älskar och lite till. Bra karaktärer är det viktigaste för mig, och här finns det flera. Min favorit, som för många andra, är "Wolf".
Jag har försökt sammanfatta handlingen, men det blir så långt så jag måste nog hoppa över det. Men gillar man sagor ska man absolut se den här. Det finns drakgrottor med spegelmakande dvärgar, guldfisken (som alltså gör allt man tar i till guld), magiska bönor, snövit, askungen, osynlighets-skor, en rolig kärleksstad, en smått schizofren man/varg=Wolf som blir kär i huvudkaraktären Virginia, och en fantastisk herdeby (där Wolf har det lite jobbigt ;)
Med mycket, mycket mera, så se den här filmen!