American Gods närmar sig!
Yes, nu börjar det hända grejer sedan det första svävande ryktet för många år sedan att American Gods skulle bli tv-serie. Det här skriver SvD, och jag blir så exalterad:
Jag har fortfarande boken oläst i hyllan, och nu tror jag den får förbli där tills jag sett säsong 1. Spännande!
The 5th wave (filmen)
Yes, vilken bra film!
Jag har hållit mig borta från alla recensioner och beskrivningar av den här boken, för jag vill vara helt o-spoilad när jag ser filmen. En underbar känsla, att veta i princip ingenting, och sedan svepas med i en helt ny och spännande intrig. Som jag ser fram emot böckerna nu! Hoppas verkligen att de filmatiserar de resterande böckerna ockå.
Jag har hållit mig borta från alla recensioner och beskrivningar av den här boken, för jag vill vara helt o-spoilad när jag ser filmen. En underbar känsla, att veta i princip ingenting, och sedan svepas med i en helt ny och spännande intrig. Som jag ser fram emot böckerna nu! Hoppas verkligen att de filmatiserar de resterande böckerna ockå.
Det är väl få som inte stött på the 5th wave vid det här laget, men jag ska hålla det så kort och spoilerfritt som möjligt: Vi, människor, är under attack av främlingar från ovan som vi kallar "the others". Deras krigsföring går inte ut på att storma oss med soldater, utan de sköljer bort oss med olika metoder tills bara ett litet urval av överlevare finns kvar. Det är härifrån handlingen börjar.
Jag var inte beredd på att tycka så mycket om Cassie som jag gjorde. Hennes story kändes vid första kontakten lite gjord, och kanske hade jag kunnat tycka hon var lite typisk, men det gjorde jag inte. Jag hade jättelätt att känna med henne trots det välanvända "leta mitt småsyskon under jordens undergång"-scenariot. Detsamma med de manliga karaktärer som dyker upp under filmen, inget av det typiska bekommer mig för handlingen är ju verkligen bra.
Filmen är snygg, spännande och bara en gnutta förutsägbar. Om man är inställd på att "klå" intrigen, ja då kommer man nog att lyckas. I alla fall vissa bitar, om man har det som mål. Men om man bara låter sig följa med, njuta av handlingen och inte överanalyserar, då är det en riktigt spännande och överraskande mysig film. Jag var inte beredd på det, men blev mycket glatt överraskad.
Filmen är snygg, spännande och bara en gnutta förutsägbar. Om man är inställd på att "klå" intrigen, ja då kommer man nog att lyckas. I alla fall vissa bitar, om man har det som mål. Men om man bara låter sig följa med, njuta av handlingen och inte överanalyserar, då är det en riktigt spännande och överraskande mysig film. Jag var inte beredd på det, men blev mycket glatt överraskad.
Böcker (& spel!) till bioduken 2016
Det är kul tycker jag att det är så mycket serietidningar som blir till film och serier på senare år, men en riktigt spännande ny grej är när spel tar sig till vita duken. Mycket intressant rent allmänt att hålla utkik efter 2016, här är de tio jag ser mest fram emot:
22 jan: The 5th wave, en populär bok av Rick Yancey som jag sett fram emot att läsa ganska länge. Först väntade jag på att alla böcker skulle släppas, men nu är det filmpremiären jag väntar in.
4 mar: Pride and prejudice and Zombies. En av de minst tippade nyheterna när jag kollade upp årens släpp, men en välkommen överraskning. Jag har ingen uppfattning alls om boken men blev genast intresserad när den uppenbarligen håller för att bli film.
18 mar: Allegiant, sista delen i Divergent-trilogin av Veronica Roth, och den enda boken som jag inte älskade. Men filmen tror jag mer på, trots att jag blev ganska besviken på Insurgent-filmen. Hoppas att bli glatt överraskad av den här då mina förväntningar är lite sådär.
27 maj: Alice through the lookingglass. Jag är osäker på hur mycket likheter den har med Lewis Carrolls uppföljare med samma titel, men den ska hur som helst bli spännande att se. Det är samma skådisar som i föregångaren, men inte samma regissör (snyft).
27 maj: Warcraft: the Beginning. Som nämnt inte baserat på böcker, utan på spelen från activision blizzard. Jag har bara spelat Warcraft 3 men det blev snabbt en favorit, hade det inte varit för internet-tvånget hade jag utan tvekan spelat WoW också. Mina förväntningar på filmen var inte höga förrän jag såg trailern, nu hoppas jag så det knakar att den kan leverera.
13 jul: The Legend of Tarzan, med självaste Alexander Skarsgård i huvudrollen. Baserad på Edgar Rice Burroughs historier om Tarzan och utspelar sig efter den handling vi är van att få skildrad.
14 oct: Pete's Dragon. Faktiskt så lyckas jag inte hitta någon författare till den här, men jag minns ju att jag hade boken i hyllan när jag var liten, om Peter och draken Elliott. Även denna film från Disney, såklart.
28 oct: Doctor Strange från Marvels universum, spelas av Benedict Cumberbatch och är en av de mest efterlängtade av mig faktiskt. Så pass att jag listar den i stället för Deadpool som också kommer ut i år :)
18 nov: Fantastic beasts and where to find them, baserad på boken av J.K Rowling. Jag vet inte ens vad jag ska säga, vill se NU!
21 dec: Assassin's creed. De välkända spelen från ubisoft kan man se på bio i slutet av 2016. Jag har inte spelat själv, bara sneglat på maken medan jag själv haft något annat spel på skärmen. Men det lilla jag har snappat upp så finns det väldigt mycket att jobba på inför en filmatisering, så jag tror och hoppas att den här blir riktigt nice.
Böcker till bioduken 2015
På nyår brukar jag gilla att dela med mig av vilka böcker som når bioduken kommande år, men 2014 var som nämnt inte riktigt mitt blogg-år. Jag hade inte förberett något inlägg men nu, några dagar in i januari, kommer en liten lista på vad jag vill se 2015:
18 feb: Cirkeln, en av mina favoritböcker och ett av boksveriges mest efterlängtade släpp i år törs jag gissa. Filmatiseringen av den framgångsrika Engelsfors-trilogin av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Jag håller verkligen tummarna att den blir bra så att en fortsättning blir möjlig.
13 mar: Cinderella. Den väldigt gamla berättelsen som bland andra bröderna Grimm skrivit om. Tecknad av Disney sedan tidigare och nu gör de en nytolkning. Deras tidigare omtolkningar har gått väldigt bra och jag litar på att även denna blir en succé.
20 mar: Insurgent, uppföljaren till Divergent som visades förra året. Jag gillar båda böckerna men blev som väntat inte förtjust i filmatiseringen. Självklart vill jag ändå se denna :)
1 apr: Into the woods. En mash-up av flera populära folksagor i ny tappning, med skådisar som Emily Blunt, Meryl Streep, Johnny Depp med flera. Världspremiären var redan förra året men sverigepremiären är 2015 så jag sparade den till årets lista.
17 jul: Ant-Man. En återkommande karaktär i Marvel-universumet kommer på film i år. Med självaste Paul Rudd i huvudrollen så borde det bli riktigt bra.
24 jul: Pan. J.M Barriers karaktär som vägrar bli vuxen hamnar i en ny, seriös, version på vita duken. Verkligen något att se fram emot anser jag!
18 sep: The Scorch Trials, fortsättningen till Maze Runner, båda baserade på böckerna av James Dashner. Jag har fortfarande inte läst böckerna men ser fram emot att göra det när jag kommer i spår med läsningen igen.
Hösten 2015: Fallen är en bok av Lauren Kate som jag inte läst men gärna ser som film. Att den inte fått premiärdatum känns lite suspekt, men jag är villig att ge den en chans när den nu kommer. Hösten 2015 står det både på IMDb och Wikipedia så vi får väl lita på det.
2 okt: Victor Frankenstein, precis som det låter är det en version av Mary Shelleys verk men från Igors synvinkel denna gång. Det verkar vara en drama vilket skulle avskräcka mig om inte Igor spelades av Daniel Radcliffe.
21 nov: Mockingjay, part 2. Avslutningen för Hunger Games -filmerna är nära och jag ser mycket fram emot att få maraton-titta på helheten i stället för detta ständiga väntande på nästa film. Tur att vi har böckerna tillgängliga för omläsning ifall abstinensen blir för stor ;)
Maze Runner (filmen)
Jag är så glad att jag hållit mig från att läsa Maze Runner, vilken spännande filmupplevelse det blev. Jag är riktigt taggad nu att läsa böckerna. Jag är dock lite tveksam till hur jag känner för slutet. Som det är så gillar jag det, det är bara risken att det blir förstört i nästa steg som gör mig nervös. Måtte det fortsätta vara bra!
Thomas vaknar chockartat upp i en godshiss i rasande fart uppåt. Han vet inte vem han är, vart han är på väg, eller varför han är där. Ett dussintal ansikten möter honom när han kommer upp, och runt området tornar höga stenväggar upp sig. De är fångade i centrum av en gigantisk labyrint, dit det kommer en ny pojke varje månad tillsammans med en sparsamt tillskott av olika råvaror. Killarna har skapat ett fungerande läger i labyrinten, ett hem, och släpper iväg springare varje dag som letar efter vägen ut. Men på nätterna fylls labyrinten av mystiska hybrider, monster som är mekaniska och anatomiska, och den som inte hinner ut innan väggarna sluts får klara sig själv. Mycket förändras när Thomas dyker upp, och alla i lägret gillar inte förändringar. Värre blir det när hissen levererar sitt sista tillskott nånsin, och monstren börjar attackera dagtid. Inget återstår utom att lösa labyrintens gåta.
De har hittat bra skådespelare, som också är behagliga att titta på utan att någon är uppenbart hollywood-snygg. Kulisserna är till stor del bra, allt utom växtligheten. Jag vet inte om det är av säkerhetsskäl som rankor måste gå att klättra i utan att brista tillexempel, men det förstörde en aning att de inte såg verkliga ut. Men det är väl det enda, allt kändes annars autentiskt och det var väldigt tät spänning under precis hela filmen. Något jag tror andra uppskattar men som jag tycker är synd, är att det inte blev någon romance i filmen. Jag håller tummarna för nästa ;)
Thomas vaknar chockartat upp i en godshiss i rasande fart uppåt. Han vet inte vem han är, vart han är på väg, eller varför han är där. Ett dussintal ansikten möter honom när han kommer upp, och runt området tornar höga stenväggar upp sig. De är fångade i centrum av en gigantisk labyrint, dit det kommer en ny pojke varje månad tillsammans med en sparsamt tillskott av olika råvaror. Killarna har skapat ett fungerande läger i labyrinten, ett hem, och släpper iväg springare varje dag som letar efter vägen ut. Men på nätterna fylls labyrinten av mystiska hybrider, monster som är mekaniska och anatomiska, och den som inte hinner ut innan väggarna sluts får klara sig själv. Mycket förändras när Thomas dyker upp, och alla i lägret gillar inte förändringar. Värre blir det när hissen levererar sitt sista tillskott nånsin, och monstren börjar attackera dagtid. Inget återstår utom att lösa labyrintens gåta.
Boxtrolls
Beskrivning får SF bjuda på: Under stadens idylliska gator bor boxtrollen, ondskefulla monster som kryper ut ur kloakerna på nätterna och stjäl det invånarna i Cheesebridge håller allra kärast: deras barn och deras ost. Åtminstone är det så legenden lyder. I verkligheten är dock boxtrollen ett älskvärt och knasigt underjordiskt folk som bär omkring på sina kartonger som sköldpaddor bär sina skal. När Boxtrollen blir måltavla för den livsfarliga skadedjursbekämparen Arhibald Snatcher, som ser utrotandet av trollen som en biljett in i Cheesebridge-sociteten, står allt hopp till deras adopterade hjälte Eggs.
Jag vill säga att det här är en fin film, men det kan misstolkas som att jag menar en snygg film. Men jag menar fin i den andra bemärkelsen, och jag tror nog att det här är en erkänt bra animation. Själv har jag ganska stora problem med lerfigursanimationer, trots kärleken för Nightmare before Christmas och Corpse Bride. Men det beror nog mer på Burton och hans berättelser, för annars tar det faktiskt emot ganska mycket med lerdockor för mig. Även nu fick jag kämpa en aning för att slappna av och njuta, och jag tror att jag hade tyckt mycket mer om Boxtrolls om den varit tecknad eller snyggt dataanimerad. (Dock är trollen otroligt söta :)
Inte optimal för oss som ogillar dockor och lera, men för den majoritet som gillar fina/djupa/artistiska filmer så kan jag rekommendera den här som en fin berättelse. Extra bra funkar den på bio, och det var en trevlig upplevelse att dela med sonen och maken.
I, Frankenstein
Trailern gör mig så trött på det där som hollywood alltid gör fel. De tror att övernaturliga filmer bara har två målgrupper, och de underskattar båda. Inbillar sig att översnygga skådisar som hånglar till poppig kärleksmusik är allt som krävs för unga tjejer, eller om man vill locka killarna ska man spela hård musik till våldsamma actionscener. Jag önskar att de kunde göra något seriöst av det de här genrerna och inse att de fångar både tilltänkt målgrupp men även många andra på det sättet. Trailern till I, Frankenstein varnar för något skitlöjligt.
Filmen är bara något mindre löjlig... Men, den är ändå inte så illa som den verkar i trailern. Det kan ha varit de låga förväntningarna, men jag kunde ändå uppskatta filmen som tillräcklig fredagsunderhållning. I början blir monstret attackerad av demoner men räddad av gargoyler, och där var jag redan lite fast. Gargoylerna var snyggt gjorda och ganska imponerande, min lättinspirerade sida blossade upp direkt och glödde vidare när det tidigt visade sig att de var änglar. Under filmens gång vandrar Adam, som han blir kallad av gargoyl-ordens drottning, runt på jorden i några hundra år tills han når våran nutid. Här väntar vetenskapsmän och demoner som vill låsa upp hemligheten bakom Frankensteins monster. Att skapa liv är motivation nog för att forskare ska intressera sig för honom och hans skapares historia. För demonerna lockar alla själlösa kroppar som de kan skapa och fylla med sina fallna fränder som är fast i underjorden.
Filmen är bara något mindre löjlig... Men, den är ändå inte så illa som den verkar i trailern. Det kan ha varit de låga förväntningarna, men jag kunde ändå uppskatta filmen som tillräcklig fredagsunderhållning. I början blir monstret attackerad av demoner men räddad av gargoyler, och där var jag redan lite fast. Gargoylerna var snyggt gjorda och ganska imponerande, min lättinspirerade sida blossade upp direkt och glödde vidare när det tidigt visade sig att de var änglar. Under filmens gång vandrar Adam, som han blir kallad av gargoyl-ordens drottning, runt på jorden i några hundra år tills han når våran nutid. Här väntar vetenskapsmän och demoner som vill låsa upp hemligheten bakom Frankensteins monster. Att skapa liv är motivation nog för att forskare ska intressera sig för honom och hans skapares historia. För demonerna lockar alla själlösa kroppar som de kan skapa och fylla med sina fallna fränder som är fast i underjorden.
Det finns faktiskt en liten shadowhunter-känsla i den här filmen. Den har väldigt mycket potential och jag tror att den hade kunnat bli riktigt bra om någon bara hade velat gå den seriösa vägen med den i stället. Den landar till slut på "ganska okej" eller till och med "helt okej", om man inte har för höga förhoppningar. Det är samma manusförfattare som gör Underworld för er som gillar det, själv har jag aldrig sett dem. Annars om man uppskattar Van Helsing, Blade, Hell Boy (som också har mycket potential) och Riddick så är utsikterna goda att verkligen tycka om den här.
Tonårsvargen
Det var i brist på annat som jag och min man började titta på Teen Wolf. Det där teen avskräckte lite, riskabelt ord att använda i en titel om man vill ha en större och äldre målgrupp. Men tänk att det faktiskt var helt okej, redan de första avsnitten. Inte riktigt bra, men åtminstone okej. Det märks snabbt att serien har potential, även om det är sådär skådespelarinsatser och överarbetade kärleksscener och actionscener. Det hade kunnat gå hur som helst efter första säsongen.
Den kortfattade infon från IMDb summerar det väsentliga ganska bra: A somewhat awkward teen is attacked by a werewolf and inherits the curse itself, as well as the enemies that come with it. Självklart träffar tonårsvarulven Scott en söt tjej som är ny på skolan, och såklart är det frustrerande att mitt i gymnasiet anpassa sig till ett nytt liv som monster på deltid. Snyggt jobbat anser jag att göra en bra serie av en sådan förutsägbar och gjord start.
I stället för att dra iväg åt tonårshållet blir serien genom de befintliga tre säsongerna smygande mer vuxen. Sedan börjar inslagen av rysare/skräck, och jag kan gladeligen meddela att den smala linjen av skräck breddar ju längre man tittar. Nu tycker jag faktiskt om den här serien, de har valt helt rätt spår att följa. Man ska inte ge upp för snabbt när man är tveksam till en serie. Ibland tar det skaparna en stund att hitta rätt tråd, och då kan man ju avgöra om man tyckte det var bra eller inte. Det här blev faktiskt riktigt bra, även om den nog aldrig blir en riktig favvoserie.
Den kortfattade infon från IMDb summerar det väsentliga ganska bra: A somewhat awkward teen is attacked by a werewolf and inherits the curse itself, as well as the enemies that come with it. Självklart träffar tonårsvarulven Scott en söt tjej som är ny på skolan, och såklart är det frustrerande att mitt i gymnasiet anpassa sig till ett nytt liv som monster på deltid. Snyggt jobbat anser jag att göra en bra serie av en sådan förutsägbar och gjord start.
I stället för att dra iväg åt tonårshållet blir serien genom de befintliga tre säsongerna smygande mer vuxen. Sedan börjar inslagen av rysare/skräck, och jag kan gladeligen meddela att den smala linjen av skräck breddar ju längre man tittar. Nu tycker jag faktiskt om den här serien, de har valt helt rätt spår att följa. Man ska inte ge upp för snabbt när man är tveksam till en serie. Ibland tar det skaparna en stund att hitta rätt tråd, och då kan man ju avgöra om man tyckte det var bra eller inte. Det här blev faktiskt riktigt bra, även om den nog aldrig blir en riktig favvoserie.
Böcker till bioduken 2014
Jag vill göra repris av förra årets nyårsinlägg, listar här tio böcker som blir film nästa år.
Det här är vad som lockar mig 2014:
10 jan: The Adventurer: The Curse Of The Midas Box, baserad på Mariah Mundi: The Midas Box av G. P. Taylor. Oläst av mig, men om jag gillar filmen kanske jag plockar upp den.
21 feb: Winter's Tale, med bl.a Colin Farrell, Russell Crowe och Will Smith. Baserad på romanen med samma namn av Mark Helprin. Jag har inte läst den, men är nyfiken på filmen.
28 feb: I, Frankenstein, Inspirerad av Kevin Greviouxs serie om Frankenstein, Ringaren i Notre Dame, Doktor Jeckyl och Mr Hyde m.fl. Den vill jag både läsa och se!
21 mar: Divergent. Need I say more? Självklar för mig att se då jag älskade boken. Men i ärlighetens namn tycker jag inte alls om trailern, eller castingen. Jag hoppas bli motbevisad.
18 apr: The Amazing Spider-Man 2. Del två av rebooten av Marvels Spiderman. Gillade verkligen del ett, och så är ju min älskling Emma Stone med igen.
30 maj: Maleficent. Disneys nya vinkel på Törnrosa med den onda häxan Maleficent som huvudroll.
12 sep: The Boxtrolls, en animerad film baserad på Here Be Monsters! av Alan Snow.
19 sep: The Maze Runner. En hypad bok av James Dashner som jag väldigt gärna vill läsa, men bestämde mig när filmbeskedet kom att jag vill se den först.
3 okt: Gone Girl. Den väldigt populära deckaren av Gillian Flynn blir film. Jag har inte läst den men har uppfattat att fansen vill ha (kräver) en uppföljare. Den har inget omslag än, så jag använder bokbilden så länge.
21 nov: Mockingjay, part 1. Givetvis den mest efterlängtade filmen 2014, även om jag undrar hur de ska få till nåt av bara första halvan av boken. Det är ju andra hälften som är så himla effektfull!
(Jag vill egentligen få med Into the Woods som har premiär 25 dec 2014, men sverige-premiären är inte förrän februari 2015 så jag får väl spara den till nästa års filmatiseringar. Borde gjort detsamma med Frozen förra året, men då visste jag inte att den skulle bli så sen till sverige. De flesta länder visade den nu i år)
21 feb: Winter's Tale, med bl.a Colin Farrell, Russell Crowe och Will Smith. Baserad på romanen med samma namn av Mark Helprin. Jag har inte läst den, men är nyfiken på filmen.
28 feb: I, Frankenstein, Inspirerad av Kevin Greviouxs serie om Frankenstein, Ringaren i Notre Dame, Doktor Jeckyl och Mr Hyde m.fl. Den vill jag både läsa och se!
21 mar: Divergent. Need I say more? Självklar för mig att se då jag älskade boken. Men i ärlighetens namn tycker jag inte alls om trailern, eller castingen. Jag hoppas bli motbevisad.
18 apr: The Amazing Spider-Man 2. Del två av rebooten av Marvels Spiderman. Gillade verkligen del ett, och så är ju min älskling Emma Stone med igen.
30 maj: Maleficent. Disneys nya vinkel på Törnrosa med den onda häxan Maleficent som huvudroll.
12 sep: The Boxtrolls, en animerad film baserad på Here Be Monsters! av Alan Snow.
19 sep: The Maze Runner. En hypad bok av James Dashner som jag väldigt gärna vill läsa, men bestämde mig när filmbeskedet kom att jag vill se den först.
3 okt: Gone Girl. Den väldigt populära deckaren av Gillian Flynn blir film. Jag har inte läst den men har uppfattat att fansen vill ha (kräver) en uppföljare. Den har inget omslag än, så jag använder bokbilden så länge.
21 nov: Mockingjay, part 1. Givetvis den mest efterlängtade filmen 2014, även om jag undrar hur de ska få till nåt av bara första halvan av boken. Det är ju andra hälften som är så himla effektfull!
(Jag vill egentligen få med Into the Woods som har premiär 25 dec 2014, men sverige-premiären är inte förrän februari 2015 så jag får väl spara den till nästa års filmatiseringar. Borde gjort detsamma med Frozen förra året, men då visste jag inte att den skulle bli så sen till sverige. De flesta länder visade den nu i år)
Catching Fire (filmen)
Det är nästan så jag ångrar att jag läst böckerna. Det här är en så fantastiskt mäktig film, och jag är lite avundsjuk på mina vänner som fick uppleva den fullt ut. Dock ska jag inte förringa min egen upplevelse, trots att jag visste vad som skulle hända var det otroligt spännande och rörande. Allt från böckerna har fångats med sådan beundransvärd precision. Jag kände exakt igen mig. Jag har sett den här filmen förut, i mitt huvud när jag läste boken.
Jag tror jag kan utesluta handlingsbeskrivning, det har redan gjorts på så många bloggar den här helgen/veckan. Alla som vill se filmen vet antingen redan vad som händer eller vill inte bli spoilade. Men jag kan inte understryka nog hur välgjord filmen är. Att förmedla det djup och de starka känslor som Suzanne Collins byggt upp i sina välskrivna böcker är värt all uppskattning som både böckerna och filmerna har fått.
Med det sagt vill jag faktiskt belysa några av de delar som jag saknade från boken. Jag kan ändå inte kalla det kritik för jag förstår varför man uteslutit det, och jag älskar ändå filmen. Catching Fire är min favoritbok i trilogin, så det kanske är därför jag saknar lite saker. Jag avslutar med mina tankar inom spoilertext:
[Det är så synd att man inte haft plats för att lära känna Haymitch mer, som i boken. Jag hade verkligen sett fram emot att få se hans seger i hungerspelen. Det säger så mycket att han vann mot dubbelt så många deltagare, och hur han vann, men jag förstår att det inte fanns tid att få in den scenen. Kanske inte så lätt att göra Woody Harrelson 25 år yngre heller. Men det kunde kanske ha nämnts i några sekunder i en dialog? En annan scen jag verkligen saknade är när Katniss hittar dem från distrikt 8 som är på flykt till distrikt 13. Det var nästan det mest spännande i hela boken för mig. Men jag inser också varför det uteslutits, scenen är för lång och ger ju faktiskt en liten hint om att slutet kan räddas upp som det gör]
(Tidigare inlägg: Hunger Games Filmen, Hunger Games, Catching Fire och Mockingjay)
The Host (filmen)
Efter att ha läst ut den här boken var jag jätteglad att den skulle filmatiseras. Jag trodde de skulle redigera bort bokens svaga sidor och trolla fram en stark film. För det finns faktiskt potential till det, många tänkvärda poänger i boken. Det finns även en viss stämning i den, atmosfär är väl Meyers starka sida enligt mig. Men den stämningen är borttappad i filmen.
Melanie Stryder gör allt för att inte bli värdkropp för den främmande ras som tagit över jorden. Till och med försöka ta sitt eget liv. Utomjordingarna kallar sig Själar, och med sin avancerade teknik och kunskaper lyckas de rädda Melanies kropp, som tilldelas en Själ vid namn Wanderer. Snart börjar Wanderer höra Melanie i sitt huvud, och trots att Wanderer försöker vara lojal mot Själarna så lyckas Melanie övertala henne att leta efter sina närmaste. De har gått under jord, några av de sista motståndarna, och tillsammans ger sig huvudkaraktärerna av för att hitta dem. Problemen uppstår när de lyckas, för i Melanies kropp ser de bara den invaderande Själen Wanderer.
Det är egentligen inte en dålig film, jag hade nog uppskattat den lite mer om jag inte läst boken. Det hade aldrig blivit en favorit, vilket inte boken heller blev även om jag gillade den. Men många andra halvsvaga böcker med potential brukar förstärkas rätt bra i filmatiseringen, och jag hade hoppats på det nu. Som vanligt handlar ju allt om personligt tycke och smak, men jag fann den dåligt castad med kassa kulisser. T.ex ser grottorna ut som målade frigolitväggar i nästan alla scener.
Nu ska jag sluta klaga på den här stackars filmen, det är en okej film som passade mig bra för några nätter sedan när jag var sjuk och behövde något lättsmält att slötitta på. Varning för att den kan upplevas lite långsam dock, men det var inte något problem för mig.
(Tidigare inlägg: Boken)
Melanie Stryder gör allt för att inte bli värdkropp för den främmande ras som tagit över jorden. Till och med försöka ta sitt eget liv. Utomjordingarna kallar sig Själar, och med sin avancerade teknik och kunskaper lyckas de rädda Melanies kropp, som tilldelas en Själ vid namn Wanderer. Snart börjar Wanderer höra Melanie i sitt huvud, och trots att Wanderer försöker vara lojal mot Själarna så lyckas Melanie övertala henne att leta efter sina närmaste. De har gått under jord, några av de sista motståndarna, och tillsammans ger sig huvudkaraktärerna av för att hitta dem. Problemen uppstår när de lyckas, för i Melanies kropp ser de bara den invaderande Själen Wanderer.
Det är egentligen inte en dålig film, jag hade nog uppskattat den lite mer om jag inte läst boken. Det hade aldrig blivit en favorit, vilket inte boken heller blev även om jag gillade den. Men många andra halvsvaga böcker med potential brukar förstärkas rätt bra i filmatiseringen, och jag hade hoppats på det nu. Som vanligt handlar ju allt om personligt tycke och smak, men jag fann den dåligt castad med kassa kulisser. T.ex ser grottorna ut som målade frigolitväggar i nästan alla scener.
Nu ska jag sluta klaga på den här stackars filmen, det är en okej film som passade mig bra för några nätter sedan när jag var sjuk och behövde något lättsmält att slötitta på. Varning för att den kan upplevas lite långsam dock, men det var inte något problem för mig.
Beautiful Creatures (filmen)
Jag såg den här filmen när den just kommit ut, och tyckte att den kändes lite "tom". Trots att jag inte hade läst boken kändes det ganska tydligt att det saknades något i filmen, men den var ändå okej enligt mig. Det blev ingen favorit men i alla fall en lagom mysig film, tillräckligt för att jag åtminstone skulle vilja se om den någon gång.
Om någon vid det här laget missat vad filmen (och boken) handlar om, så är det en kärlekshistoria. Det utspelar sig i en småstad i South Carolina och berättas av Ethan som räknar dagarna till sin student. Historien innehåller mycket magi och charmig sydstatsmiljö, tillsammans med en del ängslan.
Det finns några fina scener i filmen och det är ju alltid härligt med magi. Att se Lenas rum lysas upp av dikter eller ett snurrande matsalsbord i en besvärjarkamp är snyggt, men tyvärr också det mest intressanta med hela filmen. För hur mycket jag än vill, så kan jag inte se så mycket annat positivt med den här filmatiseringen nu när jag kan jämföra med boken.
Det är så synd, för det är många bra skådespelare och man har verkligen fått till miljön, effekterna och atmosfären väldigt bra. Men det är många som blivit riktigt besviken på den här filmen, och det förstår jag till fullo. Där det brister är nog i handlingen och kärlekshistorien, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att filmen bara är två timmar och boken är jäättelång. Tråkigt, då alla förutsättningar fanns för en bra produktion, men någonstans föll det.
Det är vad jag anser, sedan får man mer än gärna tycka motsatsen för jag vill som sagt att den här filmen ska vara bra. Jag hoppas att det trots allt finns en målgrupp som gillat den.
(Tidigare inlägg, om boken)
Det finns några fina scener i filmen och det är ju alltid härligt med magi. Att se Lenas rum lysas upp av dikter eller ett snurrande matsalsbord i en besvärjarkamp är snyggt, men tyvärr också det mest intressanta med hela filmen. För hur mycket jag än vill, så kan jag inte se så mycket annat positivt med den här filmatiseringen nu när jag kan jämföra med boken.
Det är så synd, för det är många bra skådespelare och man har verkligen fått till miljön, effekterna och atmosfären väldigt bra. Men det är många som blivit riktigt besviken på den här filmen, och det förstår jag till fullo. Där det brister är nog i handlingen och kärlekshistorien, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att filmen bara är två timmar och boken är jäättelång. Tråkigt, då alla förutsättningar fanns för en bra produktion, men någonstans föll det.
Det är vad jag anser, sedan får man mer än gärna tycka motsatsen för jag vill som sagt att den här filmen ska vara bra. Jag hoppas att det trots allt finns en målgrupp som gillat den.
(Tidigare inlägg, om boken)
Glatt överraskad!
Men icke! Det har inte tryckts in onödiga actionscener som pågår i tjugo minuter, och man får inte se närbilder på orealistiska gröna aliens. Den här science fiction rullen har stil och är väldigt intressant.
Jorden är obeboelig, utomjordingar har förstört månen vilket resulterat i kaos på jorden i form av naturkatastrofer. När mänskligheten invaderades använde man sig av kärnvapen för att vinna kriget, men till följd förlorades planeten och människan fick fly. Jack Harper arbetar med sin partner på jorden för att säkerställa vattenkällan till deras nya tillflyktsplanet. Varje dag åker han ut från sin skyvåning för att reparera utrustning och vid tillfällen kämpa mot de varelser som nu gömmer sig på vår förstörda planet.
Jag kan tänka mig att många skulle beskriva första halvan av den här filmen som långsam, fast jag känner inte så. Det kanske inte händer så mycket till en början, men man har ju fullt upp att hänga med i handlingen och den historia som framförs att det inte gör något. Det finns tillräckligt för ögat att ta in och för hjärnan att bearbeta.
Jag älskar verkligen våningen där Jack (Tom Cruise) bor med sin partner. Glasväggar med utsikt ovan molnen, mums! Vanligtvis föredrar jag den jordnära, hemtrevliga och timmerstugiga känslan framför plast, vitt och glas. Men wow till denna bostad, särskilt när det blir storm och man ser ovädret under sig.
Förutom att filmen är estetiskt tilltalande så finns en bra historia, lagom med spänning samt en och annan vändning. Jag hade gärna fått grotta ned mig lite mer i vissa delar, men det finns väl inte utrymme för så mycket fördjupning i en enda film.
Jack the Giant Slayer
Det var väldigt mycket Disney-känsla över den (det är en WB), särskilt med den jätteirriterande birollen som har överdrivna minspel och är lite töntig och galen. Men på det stora hela var det ändå en ganska trevlig film som bjöd på äventyr och underhållning.
Trots att 2012 och 2013 verkligen har varit "mina" år vad gäller biopremiärer så finns det ännu för få filmer i detta stuk för att jag ska kunna ogilla en film som handlar om sagor och magi.
Filmen handlar om Jack som av slumpartade omständigheter får en bönstjälk rakt genom husgolvet som växer sig upp till jättarnas land. Då prinsessan som han är förtjust i åkte med stjälken upp till de krigsbenägna jättarna måste Jack delta i kungens utvalda grupp som ska klättra upp till jättarnas rike för att rädda henne.
Vid flera tillfällen kände jag för att gå och väcka min son (som bara är fyra) för det kändes som att man ville ha med någon yngre när man såg den här filmen. Men fyra är alldeles för ungt för det förekommer faktiskt en och annan vidrig händelse, men om några år kanske han kan se den med mig.
Jag brukar alltid se om sådana här filmer och den här blir nog inget undantag. Det är som sagt väldigt trevligt med magi och äventyr!
Warm Bodies (filmen)
Om jag ska tänka bort boken så tycker jag att det är en skitbra film. Jag gillar den och tycker att de fångat en känsla som är både roande och rar; i en zombiefilm.
Men nu har jag ju faktiskt läst boken några gånger, och då blir det såklart en del att sakna. Men jag tycker ändå att filmen var bra och det är ju kul.
Men jag tycker det är lite synd att de hollywoodiserat den, redigerat bort det som är för "hemskt". En tydlig grej för mig är att Julie är så oskuldsfull jämfört med boken, och jag gillar ju den mer realistiska, hårda Julie. En annan större ändring chockar lite i slutet av filmen. Det gör mig dock inte mig så mycket, fast jag reagerade på det och föredrar bokens lite mer ångestladdade atmosfär. Även om den samtidigt är väldigt humoristisk, och det tycker jag däremot att de fångat superbra i filmen.
Något jag riktigt saknade var hela scenen/kapitlet på "the orchard". Det hade jag velat ha med, men jag får väl nöja mig att uppleva det i bokform. Saknar också Stadiumet och har sett fram emot och se hur de skulle göra det i filmen, men jag tycker även att en stadsdel känns ganska rimligt då det faktiskt rymmer mer folk.
Det finns en scen i filmen som jag tycker är briljant, och det är just i början när R tänker att det måste varit så mycket lättare förut. När människor kunde kommunicera och nå varandra, men det enda man ser är folk som går runt med sina mobiler, som zombies, och inte når varandra alls. Genialisk scen! (Som faktiskt sammanfattar en känsla som är ganska överhängande genom hela boken).
Överlag en riktigt bra film tycker jag, vare sig man läst boken eller inte. Det kan ju inte bli fel när man har en zombie som blir kär i en levande ;)
Hemlock Grove (serien)
Jag var lite rädd för att den skulle vara en b-igt filmad och dåligt castad fjortis-serie, producerad bara för att dra in pengar. Jag hade inte behövt oroa mig! Jag har dock läst några recensioner där andra tycker motsatsen, men jag blev i alla fall glad över kvaliteten i flera bemärkelser.
Det hela utspelar sig i Hemlock Grove, Pennsylvania, där en ung flicka hittas mördad. Då halva hennes kropp är uppäten vet man inte om man ska leta efter ett djur eller en gärningsman, och det hjälper inte för den nyinflyttade zigenarkillen att det går rykten om att han är en varulv.
Det som gjorde att jag föll för serien var inte lika mycket handlingen som stämningen och atmosfären. Det är en härlig känsla av Twin Peaks möter True Blood (kanske med en gnutta av Six Feet Under). Miljön är superhärlig och mystisk, och alla skumma karaktärer och fenomen är väldigt intressanta.
Det finns många detaljer som jag uppskattar men inte vill nämna p.g.a spoilerrisk. Jag gillar att det känns som en serie för vuxna även om många ungdomar säkert också uppskattar den. Jag blir såklart sugen på boken, men jag tror serien gör sig bättre för mig. Det jag gillade mest var ju hur allt ser ut.
Vissa kanske skulle kalla den tråkig i början, men jag tycker inte det. För mig är det bara uppfriskande att inte allt händer på en gång. Att inte första avsnittet är sprängfyllt av hela handlingen så man aldrig hinner känna något. Tid att falla in i handling och lära känna karaktärer, samtidigt som det ständigt finns något lockande med att se mer, det gillar jag!
Kolla trailern!
Många har redan hunnit dela med sig av denna härliga nyhet, men; trailern till Catching Fire är ju faktiskt här nu! :D
Jag är så glad för jag tycker de har fått till den så himla bra. Det slog mig först efter att jag sett klart den att det bara är en del av boken som framgår i trailern, de har lyckats göra den väldigt spännande utan att avslöja händelser som är viktiga att få uppleva/upptäcka själv.
Premiären är i november!
Har man inte sett/läst ettan än, så vill jag dock varna för spoilers ;)
Jag är så glad för jag tycker de har fått till den så himla bra. Det slog mig först efter att jag sett klart den att det bara är en del av boken som framgår i trailern, de har lyckats göra den väldigt spännande utan att avslöja händelser som är viktiga att få uppleva/upptäcka själv.
Premiären är i november!
Har man inte sett/läst ettan än, så vill jag dock varna för spoilers ;)
Rise of the Guardians
Det här var en underbar upplevelse. Dreamworks gör mig aldrig besviken, jag önskar att de kunde animera Mort och Artemis Fowl också.
Jag hoppas att Jack Frost inte är minderårig, för gissa om jag gick igång på hela honom och kanske främst frisyren. Det är en av de snyggaste karaktärer jag har sett på film. (Ett tag tyckte jag han var lik någon, insåg sen att han ser ut som en ung version av hur jag föreställde mig Po från Graceling. Som jag nämnde i inlägget om den så är Po mörkhårig, men jag såg honom av någon anledning som vithårig).
När Pitch Black hotar alla barns oskuldsfulla drömmar, förhoppningar och glädje måste väktarna göra något för att stoppa honom. De består av North a.k.a Tomten, Tandfen, Påskharen och Sandman (alltså John Blund). För att åstadkomma detta måste de motvilligt be den oansvarige Jack Frost om hjälp.
Allt i den här filmen är otroligt vackert, Tomtens palats i fjällen var så underbart att jag nästan hoppade i soffan som ett litet barn. Skulle ge vad som helst för att ha hans kontor som min skrivarlya. Påskharens sagolika land var för den delen inte så dumt heller.
Handlingen är kul och spännande, och rösterna till karaktärerna är så bra valda. Mest gillade jag Hugh Jackmans tolkning av påskharen.
En annan sak som slog mig är att väktarnas olika hem, eller riken, skulle kunna komma från ett Heroes of Might and Magic. Jag har spelat 3an, 4a och 5an några gånger och ser helt klart likheter/potential, särskilt i Tandfens rike.
Det blev kanske en del pladder om annat än filmen nu, men den fick mig att tänka på så mycket och gjorde mig så glad och uppspelt. Det är en jättefin film som jag skulle uppskattat även om jag inte hade barn som älskar den lika mycket =)
True Blood -tankar
Det jag tänkte komma till är att jag började om med säsong 1 nyligen. Och wow, vilken skillnad det är! När vi såg 5e säsongen kändes det faktiskt mest... överdrivet, halvtråkigt och halvtöntigt på sina ställen. Men 1a säsongen är verkligen bra, det är så lovande i början.
Det är stämningen, atmosfären, den av mig omtjatade känslan. Den finns verkligen i första säsongen, och jag undrar vart den tog vägen sedan. Med tanke på att tv-serien och bok-serien är så väldigt olika varandra så förstår inte jag varför man inte kunde fortsätta med känslan från säsong 1 i de övriga.
Fast jag ska inte klaga, vad jag minns är det bara 2a och 5e som jag inte tycker om. Det är väl det som blir problemet ibland när det går för bra med en tv-serie, det känns som att skaparna glömmer att fokusera på det som blev omtyckt och i stället bara brainstormar fram det de tror kommer sälja mest. Det är ju dock bara fördomar från min sida.
Jag har i alla fall kommit in i en härlig True Blood -känsla av att börja om, och hoppas att 6e säsongen ska kännas mer som 1a, 3e och 4e. (Blev mycket siffror i det här inlägget ;)
Och jag undrar förresten hur de har löst det här med inspelningarna med tanke på Anna Paquins (Sookies) och Stephen Moyers (Bills) graviditet. Som för övrigt blev tvillingar, vad jag vet.
Brave
Vid det här laget har jag väl sett Brave / Modig kanske femtio gånger, men det ändrar inte det faktum att det är en av jordens mysigaste filmer. Är det något de är duktiga på hos Disney så är det att skapa magi och förtrollande atmosfär.
Barnen kollar helst på svenska och det går väl an, men den här gör sig ju absolut bäst på originalspråket (som de flesta, men denna lite extra). För det första älskar jag när böcker och filmer utspelar sig i skottland eller irland, men särskilt filmer eftersom man då får höra deras ljuvliga språk.
Emma Thompson gör drottningen riktigt bra, Kelly Macdonald (tidigare okänd för mig) som Merida är underbar, och jag blev jätteglad när jag hörde Billy Connolly som kung. Dessutom, såg vi i eftertexten, så är Kevin McKidd med också!
Modig handlar om prinsessan Merida, som hellre vill rida genom skogen, skjuta pil och äta kakor än att lära sig hur man blir en perfekt prinsessa. När hennes föräldrar vill att hon ska välja en make försöker Merida ändra sitt öde med hjälp av en "wh... woodcarver!" som hon upptäcker i skogen, och skapar av misstag kaos.
Kort sagt: förtrollande miljö, underbara dialekter, härliga karaktärer och superfin musik. Dessutom, allt är så sjukt snyggt. Snälla, snälla, snälla, ge mig mer sådant här!!
