Det var i brist på annat som jag och min man började titta på Teen Wolf. Det där teen avskräckte lite, riskabelt ord att använda i en titel om man vill ha en större och äldre målgrupp.  Men tänk att det faktiskt var helt okej, redan de första avsnitten. Inte riktigt bra, men åtminstone okej. Det märks snabbt att serien har potential, även om det är sådär skådespelarinsatser och överarbetade kärleksscener och actionscener. Det hade kunnat gå hur som helst efter första säsongen.

Den kortfattade infon från IMDb summerar det väsentliga ganska bra: A somewhat awkward teen is attacked by a werewolf and inherits the curse itself, as well as the enemies that come with it. Självklart träffar tonårsvarulven Scott en söt tjej som är ny på skolan, och såklart är det frustrerande att mitt i gymnasiet anpassa sig till ett nytt liv som monster på deltid. Snyggt jobbat anser jag att göra en bra serie av en sådan förutsägbar och gjord start.

I stället för att dra iväg åt tonårshållet blir serien genom de befintliga tre säsongerna smygande mer vuxen. Sedan börjar inslagen av rysare/skräck, och jag kan gladeligen meddela att den smala linjen av skräck breddar ju längre man tittar. Nu tycker jag faktiskt om den här serien, de har valt helt rätt spår att följa. Man ska inte ge upp för snabbt när man är tveksam till en serie. Ibland tar det skaparna en stund att hitta rätt tråd, och då kan man ju avgöra om man tyckte det var bra eller inte. Det här blev faktiskt riktigt bra, även om den nog aldrig blir en riktig favvoserie.