Zombiebok i min smak!

Jag hade höga förhoppningar på Enclave, och behövde inte bli besviken. Den är skriven på ett sätt som jag favoriserar, med sidodetaljer som är relevanta och fyller i de frågetecken som annars dyker upp i bakhuvudet. För mig ligger så mycket av nöjet i en bok just i detaljerna, och när de läggs fram på diskret vis tillsammans med det "väsentliga" så blir jag så nöjd. Hela paketet liksom. 

I de gamla tunnelbanesystemen lever människor efter tydliga regler för att överleva. De vet sin roll och vad som krävs av dem, att reglerna är viktiga för deras egen skull och säkerhet. För ovanjord går det inte att leva, och under jord måste de dela gångarna med köttätande "freaks". Dagligen patrulleras gångarna kring samhället av modiga jägare och jägarinnor, för att hålla invånarna så säkra som möjligt. Ett system som fungerar, så länge alla vet sin plats och gör vad som förväntas av dem. 

Det är i denna verklighet vi får följa en nybliven jägarinna som åtminstone jag har väldigt lätt att tycka om. Hon är stark, stolt och målmedveten, på det sympatiska sättet. Hon är också klok och saklig tycker jag. Hennes upplevelser är skriven med låg hänsyn till läsarens självklara kunskap om verkligheten som den var innan boken utspelar sig, och det gör det lättare att förstå människorna i den här världen även där man tycker att de har/gör fel. Det är en spännande resa och mitt intresse hann aldrig svalna ens under de lite "tråkigare" kapitlen. 

Det finns mer jag kunde önska från den, det får jag väl medge. Men det känns bara kräset när jag trots allt fick mig en så tillfredställande läsupplevelse. Jag har verkligen saknat att känna såhär för de böcker jag läser, att de ger det jag är vill ha helt enkelt. 

RSS 2.0