Avslutningen på det åtta böcker långa äventyret med Artemis heter The Last Guardian. (Och verkar inte finnas översatt som de andra böckerna). Det är ett avslut värdigt vår anti-hjälte och den uppskattas nog av Artemis-fans.

 

För egen del skulle jag gärna avslutat serien efter bok #6, det hade gjort den helt perfekt och slutit cirkeln riktigt snyggt. Med den väldigt lilla ändringen att [den yngre Opal inte skulle följt med tillbaka till framtiden]. Jag tyckte #7 var kul på sitt sätt med Artemis lilla syndrom, och denna #8 har absolut sina ljuspunkter den med. Jag har inget att klaga på utan vill snarare ge min hyllning till Eoin Colfer som en bra och underhållande författare. Det är bara det att jag personligen kände att jag var klar med Artemis efter den avrundande Tidsparadoxen.

 

Beskrivning innehåller spoilers: Det största hotet hittills för både Haven och det ovanjordliga samhället står återigen i Opals namn. Hon är villig att offra allt för sitt mål, till och med sitt eget liv, och är både galen och genialisk nog att göra det. Artemis tvingas omprioritera vad som är viktigast för honom när liven på dem han älskar står på spel. För första gången har han inte den optimala lösningen på världens problem, och priset kan kräva att han följer sitt hjärta i stället för sin hjärna.

 

Boken för sig själv tyckte jag var sådär eller okej, men som avslutning på en serie som jag tycker mycket om var den ganska bra. Det är skönt att vara klar med Artemis Fowl, och jag är tacksam för allt roligt jag haft med de här böckerna.