Den här boken började bra tycker jag! Jag anser inte att följande är för avslöjande, men för att vara på den säkra sidan: varning för eventuella spoilers!
Artemis har samlat sina fe-vänner på Island och går igenom sina planer för att rädda jorden från global uppvärmning. Han har också trots sitt logiska tänkande utvecklat någon form av tvångstankar där siffran fem inte bara är ett lyckotal, utan det perfekta talet. Fyra däremot, betyder död. Dessa tvångstankar är underhållande att läsa tycker jag, men innebär såklart en hel del problem för Artemis då han uppenbarligen har utvecklat ett Atlantissyndrom.
Boken heter för övrigt Atlantissyndromet på svenska.
Men jag gillade inte historien så överdrivet mycket efter det, den håller ändå rätt bra kvalitet men handlingen och karaktärerna i den här föll inte mig i smaken. Dessutom hade jag hoppats på massa härlig miljö när man äntligen skulle få komma till Atlantis, men det mesta av handlingen var utanför Atlantis eller inne i fängelset.
Det var alldeles för lite av Artemis, och för mycket av bokens antagonist. Jag brukar annars gilla att läsa från "den ondas" synvinkel, men då måste det finnas något som skapar intresse för den karaktären. Det fanns vissa grejer som var intressant med den här karaktären, men mest tyckte jag helt enkelt inte om den. (Däremot tyckte jag om en viss kärlekskrank tonåring som introducerades på/efter island).
Så tyvärr blir det ingen favorit! Det är inget fel på författarens sätt att skriva eller utveckla handlingen, men det här var varken vad jag väntade mig eller ville ha av den här boken. Jag skulle gärna fortsätta med bok #8 nu direkt, men jag känner ingen som har den. Jag kanske får köpa den, så jag inte hinner tappa den där Artemis Fowl känslan :)

(Tidigare: #1 Artemis Fowl, #2 The Arctic Incident, #3 The Eternity Code,
          #4 The Opal Deception, #5 The Lost Colony, #6 The Time Paradox)