Två väldigt starka och väldigt motstridiga känslor slet i mig när jag läste klart den här boken:
1. Jag önskar att jag aldrig hade läst den.
2. Det här är en bok som jag är glad att jag har läst.

Jag visste redan att det var en bok med substans, en "samhällskritisk dystopi om vetenskapen". Sådant brukar jag hålla mig borta från, för det resulterar oftast i att jag mår dåligt. Man känner sig lite smartare, men man mår lite sämre. För mig går läsning ut på att bli underhållen och inte deprimerad. Men just den här "tankeställaren" råkade ju handla om en hjärna i ett akvarium, så det kunde jag såklart inte motstå!
En levande själ handlar alltså om hjärnan Ypsilon som simmar runt i ett akvarium på Biochine Medical Corp. Man får följa Ypsilon och hans vardagliga liv och funderingar, som till stor del faktiskt är ganska roligt. Men även om Ypsilon har humor och en del saker är kul, så är vår huvudperson en maktlös "varelse" i detta oetiska storföretags ägo. Det innebär att många delar av den här boken gör att man känner ett visst obehag, och jag kan säga att jag var rent illamående under vissa kapitel. En underhållande och obehaglig bok på samma gång helt enkelt.
(Varning för att P.C. Jersild stavar "sej", "dej", "säjer" osv i den här boken)

Det här skulle kunna bli ett rekordlångt inlägg, men jag ska i vanlig ordning vara kortfattad. Förhoppningsvis får man en ganska tydlig bild för sig vad det är för typ av bok och ifall man blir intresserad eller inte. Själv ser jag fram emot något mer lättsmält, så igår började jag med Wicked Lovely!