Som fullständig trilogi är Lost Voices faktiskt en bra serie. Den är underhållande och intressant, värd att läsa om man gillar sjöjungfrur. Jag tror inte jag hade uppskattat den lika mycket om jag inte var så extremt fascinerad av havsfolk och undervattensvärldar. Ifall karaktärerna och handlingen utspelat sig på en gymnasieskola i stället för i havet så hade jag gett upp för länge, länge sen. Man måste nog gilla antingen sjöjungfrur eller beslutsångest och identitetskriser för att ta sig igenom alla böckerna.

Det kan ofta bli riktigt bra när författare vågar slänga runt verkligheten som man lever i under tiden man läser deras böcker. När de berövar en på det "naturliga" förloppet och i stället ändrar på allt. Det funkar inte alla gånger, men i Twice Lost blev det spännande med lite nya spår. Den här trean har som sina föregångare en del långsamma och aningen tråkiga partier, men den lyfte upp trilogin som helhet tycker jag.

Jag undviker handlingsbeskrivning på grund av nämnda förändringar, det blir bara avslöjande då. Men man ska absolut läsa den om man gillade första boken. Jag personligen kan tycka att Sarah Porter lade för mycket text på allmänna händelser och dialoger i stället för att lägga krut på fördjupning av det som verkligen var spännande, men det är ju som alltid en fråga om smak. Många är nog i kontrast ganska glada att slippa massa infodumpning ;)

(Tidigare: Lost Voices och Waking Storms)