Stormig titel

Men tyvärr, inte lika stormig berättelse. Det känns så trist att behöva klaga, men den här boken var väl ingen höjdare tycker jag. Det börjar lovande, sedan snurrar det runt i halvtråkiga cirklar, för att slutligen bli riktigt spännande. Men just innan det spännande slutet så är det en lång period av flum också, som inte föll mig i smaken.

Jag slås igen av hur häftigt Sarah Porter lyckats kombinera middle grade med råhet. Det här är inte en middle grade bok, måste jag förtydliga. Men många gånger känns den som det i hur den är skriven. Det är en väldigt simpel handling och intrig, och enkelt språk. Men däremot är många händelser i kontrast till det väldigt störande, rent psykiskt. Det fysiska är det mindre av även om det finns sådant också, men det är lättare att hantera tycker jag. Det finns en scen i den här boken som fortfarande hemsöker mig, och det är antagligen vitsen med den.
Som uppföljare tror jag att Waking Storms kunde varit mycket bättre, fast det kanske är orättvist att ha för höga förväntningar. Men det finns så mycket potential, och karaktärer som kunde varit väldigt spännande. Eller, de är ju spännande också. Men samma problem kvarstår sedan ettan, ingen känns särskilt övertygande. Men nu vill jag inte hacka på den här boken mer, för den är inte så dålig. Den är bara inte bra heller ;)

Efter ett sådant här avslut kommer jag definitivt börja med tredje boken omgående. Det skulle jag gjort ändå, för den här serien utspelar sig ju bland sjöjungfrur! Det går inte att komma ifrån hur mycket jag älskar det, och att jag gillar just den här typen av sjöjungfrur. Dessa fagra, farliga flockdjur med kraftfulla röster och brustna, kylda hjärtan.

(Tidigare: Lost Voices)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0