Som tredje och sista del i trilogin är detta ändå inte slutet för The Darkest Powers. Jag har sett att det finns flera mellanböcker, prequels och liknande, men jag vet inte hur intresserad jag är av dem.
Handlingsbeskrivning innehåller spoilers från tidigare böcker: Chloe och de andra ungdomarna kan slappna av en stund och planera inför framtiden nu när de äntligen hittat tillflykt hos motståndsgruppen till dem som experimenterat på dem. Men lugnet varar inte länge, då det nya huset gömmer fler hemligheter och ungdomarna fortfarande har svårt att lita på de vuxna de har omkring sig. De måste ta ställning till sina krafter, sina nya allierade, och Chloe måste komma underfund med vad hon egentligen känner, och för vem.  
Det är något särskilt med de här ungdomarna och jag uppskattar även de nya karaktärerna som dyker upp, med allt vad det innebär. Jag hade väldigt gärna fått läsa mer om allas krafter, särskilt Chloes, men det fanns inte så mycket utrymme för det. Men handlingen och stämningen räcker gott och väl.
Jag vet inte vad det är som får mig att gilla serien så mycket som jag gör, när jag analyserar det hittar jag mycket brister och tycker det fattas delar. Men den har det jag åtrår allra mest, en känsla och en atmosfär som drar in mig och gör mig intresserad. Jag kommer helt enkelt bra överrens med hur Kelley Armstrong berättar och för fram handlingen.
Slutet känns som ett avslut på ett sätt, men samtidigt känns det ofärdigt. Men det är väl vitsen med många avslut, att de på ett sätt ska kännas som en början också. Mycket ligger öppet, och jag vill faktiskt läsa fortsättningen trots att det mig veteligen inte finns någon. Det finns en 3.5 och 3.6 av nämnda mellanböcker, men jag tror inte de inehåller det jag är ute efter.
Som helhet är det en serie jag tycker mycket om, framförallt miljöerna och karaktärerna. Även om The Reckoning inte blir en storfavorit fristående, så blir trilogin det.

(Tidigare: The Summoning,
         och The Awakening)