Oj, jag var inte beredd på att jag skulle tycka så bra om den här boken!
Oftast när jag påbörjar en bok som jag inte vet något om blir jag besviken, för jag bygger upp fel förväntningar, men de gånger jag blir glatt överraskad så är det ordentligt.
Vanlig handlingsbeskrivning utan avslöjanden, men om man vill vara helt ovetande som jag var kan man ju hoppa över den:
Följden av att femtonåriga Chloe plötsligt börjar se spöken är att hon skickas till ett hem för problematiska ungdomar. På Lyle House väntar nya erfarenheter, bekantskaper, frustrationer och frågor som Chloe måste ta itu med för att återfå sitt gamla, någorlunda normala liv. Men går det när man ser spöken som läkaren förklarar som illusioner? Är Lyle House som det verkar eller finns det skelett i garderoben...?
Något jag inte gillade var att det ibland nämns saker som wikipedia, windows, firefox, hotmail osv som jag inte uppskattar i böcker. Om det går att komma runt så vill jag hellre ha generella uttryck som sökmotor, webläsare, operativsystem mm. Lite public service ;)
Det mesta utöver det föll mig alldeles utmärkt i smaken. Jag trodde inte jag gillade miljöer som gruppboenden, men jag fann detta ganska intressant. Jag tyckte verkligen om karaktärerna och gruppdynamiken, och blev glad åt att handlingen inte var så smal som jag fördomsfullt trott.
Blev också väldigt glad åt att stöta på en term som jag inte väntat mig, nämligen [Necromancer, det har jag bara stött på i datasel och alltid faschinerats av men aldrig fördjupat mig i. Jag gillar hur det vävts in i den här berättelsen, också spännande med de andra raserna]
Det var mycket som fångade mig med berättelsen, bakgrunden och karaktärerna och det blir faktiskt en ny favorit. Tack för detta Kelley Armstrong.