Det här är (vad jag vet) sista boken i Graceling-serien. Mer lik första boken än andra, och det gillar jag förstås! Äntligen lite särlingar igen, jag tycker det är så spännande med deras egenskaper och deras ögon.
Handlingen går ut på att Bitterblue, som nu är en ung kvinna och drottning av Monsea, letar svar angående sitt kungarike, dess förflutna, och kanske främst sig själv och sin roll som drottning.
Det är väldigt mycket tankar och känslor i Bitterblue (Hemligheternas Rike), och jag märker att jag och Kristin Cashore vill lite olika saker med både handlingen och med karaktärerna. Jag är alltså inte enbart nöjd, den påminner om Fire på många sätt. Att jag ser så mycket potential, att det är så mycket som väcker intresse, men att just det jag tycker är spännande kommer i ganska små portioner åt gången.
Jag ville ha mer av mysterierna, spänningen, karaktärerna, och kopplingen till föregående böcker. Men många sidor innehåller funderingar och begär som Bitterblue har, som jag tyvärr varken förstod eller var intresserad av.
Det finns lite intressanta mysterier, och de andra böckerna knyts på ett ganska bra sätt samman med den här. Dock förvånande lite, måste jag säga. Nu undrar jag varför Fire var så lång, både den och den här borde ha varit lite kortare ;)
Nu låter jag kanske negativ, men överlag tyckte jag om den här boken. Jag gillar miljön och känslan, slottet, all spännande konst (särskilt det som har med förra boken att göra) och framförallt de nya särlingarna man lär känna. Är kanske inte helt nöjd med slutet som kändes lite platt, men det var passande och serien i sin helhet är ändå bra.
Något jag verkligen uppskattar i alla tre böckerna är omgivningarna. Jag vet inte om det är författarens besrkivningar eller min egen fantasi, men jag gillar det jag ser :)

(Tidigare: Graceling och Fire)