4e Artemis Fowl - The Opal Deception

Det här dyker inte så ofta upp i min blogg: Varning för SPOILERS, särskilt om man inte läst de tidigare böckerna!
(Jag gillar ju inte att avslöja för mycket, ens från föregående böcker, men nu så måste jag faktiskt ;)

Förra boken avslutades, på ett ganska sorgligt men hoppfullt sätt, med att Artemis minnen raderades. Det var vättarnas villkor för att hjälpa honom, den så kallade betalningen. Nu är han till följd av det sitt gamla vanliga, kriminella jag.
Sitt vanliga jag men med ett nytt intresse för det älvlika, t.ex är han ute efter en tavla som heter "The Fairy Theif", både för motivet men också för att det är en statussymbol bland genialiska tjuvar världen över.
Samtidigt som vår superskurk planerat ännu ett genialiskt inbrott bland säkra och övervakade bankfack, planerade Opal Koboi sin hämnd på honom, Holly, Faoly och Julius Root. (Opal var den smarta Pixien som i andra boken försökte ta över världen medan Artemis skulle rädda sin far från ryska maffian). Hon lyckas fly i största hemlighet och påbörjar sin hämnd, men inte innan Holly kommer undan och hinner rädda Artemis. En Artemis som inte längre har något minne av henne eller fe-världen, vilket försvårar deras försök att fly Opals planer och att själva överlista henne.
Jag rycktes genast med igen, i Artemis tankar och planer och i Eoin Colfers spännande värld. Ända tills... kan det ha varit i mitten? Ett litet tag tyckte jag i alla fall att boken (som på svenska heter Slipad Opal) var lite enformig/ointressant. Men det vände fort igen, och magin och spänningen fortsatte med en sedvanlig twist och ett ganska bra avslut.

(Tidigare: #1 Artemis Fowl,
       #2 The Arctic Incident,
        #3 The Eternity Code
)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0