Tredje boken i Across the Universe, ett tillfredställande avslut till en serie jag kommer sakna.

Jag gjorde ju det ogenomtänkta valet att börja med den här trilogin innan sista boken släppts, och när den väl kom ut hade jag inte tid att prioritera den. Som det ofta kan bli, när boken äntligen kommer är man mitt inne i något annat man inte vill släppa.
Det här är en serie som gör sig bäst genom maraton-läsning, men jag hade inga problem med att hänga med trots det långa avbrottet. Det är lättlästa böcker och inga svåra termer eller plots som man måste komma ihåg. Känslan återfann sig från första sidan, den där särskilda godspeed-känslan som gör de här böckerna så speciella.
Varning för SPOILERS fortsättningsvis, jag kör ingen spoilertext i detta inlägg då det mesta är för avslöjande om man inte läst de tidigare.
I direkt anslutning till A Million Suns fortsätter Shades of Earth med att Elder släpper loss nödkapseln som ska ta större delen av godspeeds invånare till den nya jorden. Där väntar dödliga, flygande jättereptiler och livsfarliga små blommor. Jordfödda och skeppsfödda ska försöka samarbeta, Amy står med foten i båda lägren, och nya mysterier behöver utredas om människorna ska lyckas överleva.
Beth Revis har nästan lika skickligt som hon konstruerade skeppet godspeed även byggt upp en trovärdig ny planet. Jag tyckte om att utforska den nya världen tillsammans med Elders överväldigade sinnen och Amys mer erfarna ögon. På ett sätt gör planeten den här boken till min favorit, men samtidigt känner jag att det fanns så mycket mer att upptäcka och chockas av på godspeed. De stora mysterierna var något uppenbara, men det var fler små överraskningar strödda över ettan och tvåan som jag tyckte om att gapa till.
Det här är riktigt underhållande läsning, en serie jag inte kommer glömma och som jag gärna rekommenderar.

(Tidigare: Across the Universe och A Million Suns)