A Million Suns
Det första jag märkte, redan i första och andra kapitlet, är hur mycket bättre författare jag tycker Beth Revis blivit sedan Across the Universe. Det här är alltså andra boken i serien, den tredje heter Shades of Earth och kom ut i januari i år.
I detta stycke om handlignen förekommer spoilers från första boken: På skeppet Godspeed råder mer eller mindre kaos sedan Elder "räddat" besättningen från drogen Phydus. Han försöker utan större framgång bringa ordning, samtidigt som Amy upptäcker att Orion lämnat henne ledtrådar till en stor hemlighet som han anser bör bevaras och som han är rädd för att andra ska upptäcka.
Jag tyckte om den här boken också! Fast jag var av någon anledning inte helt fastnaglad i handlingen förrän nästan halva boken hade gått. Vet inte varför, allt hade bra flyt och varje kapitel avslutades med små cliffhangers.
Jag älskar att några små överraskningar väcker känslor av spänning och "chock", precis som dem i Across the Universe. Däremot var det lite tråkigt att "dummingen" var nästan lika uppenbar. Undrar om det kanske är meningen från författarens sida, så att man som läsare ska känna sig smart.
Jag tycker mest att det är en bra och väldigt underhållande bok. Jag njöt under största delen av den och jag vill inte fastna i det jag ogillade. Men som alltid finns det delar som sticker mig i ögonen, brist på trovärdighet i vissa karaktärers agerande eller resonerande, ibland också i deras känslor.
(Undrar varför jag är så snabb att förlåta brister i trovärdighet när det gäller miljö och handling, men så sällan i karaktärer? Särksilt när riktiga människor beter sig ologiskt varje dag, världen över. Det vore orimligare om alla i en bok agerade helt "rätt" hela tiden ;)
Den starkaste känslan efter den här boken: åh ge mig trean NU!
(Tidigare: Across the Universe)
I detta stycke om handlignen förekommer spoilers från första boken: På skeppet Godspeed råder mer eller mindre kaos sedan Elder "räddat" besättningen från drogen Phydus. Han försöker utan större framgång bringa ordning, samtidigt som Amy upptäcker att Orion lämnat henne ledtrådar till en stor hemlighet som han anser bör bevaras och som han är rädd för att andra ska upptäcka.
Jag tyckte om den här boken också! Fast jag var av någon anledning inte helt fastnaglad i handlingen förrän nästan halva boken hade gått. Vet inte varför, allt hade bra flyt och varje kapitel avslutades med små cliffhangers.
Jag älskar att några små överraskningar väcker känslor av spänning och "chock", precis som dem i Across the Universe. Däremot var det lite tråkigt att "dummingen" var nästan lika uppenbar. Undrar om det kanske är meningen från författarens sida, så att man som läsare ska känna sig smart.
Jag tycker mest att det är en bra och väldigt underhållande bok. Jag njöt under största delen av den och jag vill inte fastna i det jag ogillade. Men som alltid finns det delar som sticker mig i ögonen, brist på trovärdighet i vissa karaktärers agerande eller resonerande, ibland också i deras känslor.
(Undrar varför jag är så snabb att förlåta brister i trovärdighet när det gäller miljö och handling, men så sällan i karaktärer? Särksilt när riktiga människor beter sig ologiskt varje dag, världen över. Det vore orimligare om alla i en bok agerade helt "rätt" hela tiden ;)
Den starkaste känslan efter den här boken: åh ge mig trean NU!
(Tidigare: Across the Universe)
Kommentarer
Trackback