...Engelsfors!

Det här albumet är som ett mumsigt litet mellanmål.
Den går oerhört snabbt att läsa, känns underhållande, men jag får intrycket att man inte missar så mycket om man hoppar över den. Man bör dock inte titta i den förrän man läst Cirkeln och Eld, stor spoilervarning på det.
Det bästa med Berättelser från Engelsfors är sättet som man får växla mellan tid och "kapitel". Att det är Mona som spår i kort är ju helt briljant, och jag älskar att varje del har ett specialgjort och passande tarotkort som förstasida.
Handlingsmässigt är det kanske lite tunt, men det är ju också en tunn bok. Så länge man inte väntar sig att det ska vara en hel bok, eller en stor och viktig del i hela trilogin så bör man inte bli så besviken.
Fast vad vet jag, innan jag läst Nyckeln, det här kanske är en viktig del? Jag uppfattade den i alla fall mer som en valfri förrätt till sista boken.
Det var en underlig men väldigt rolig upplevelse att se alla karaktärer som tecknade. Jag gillade det men föredrar den skriftliga formen, och jag ser jättemycket fram emot att läsa sista boken. Den kommer ut till hösten, men jag funderar på att vänta på pocketen nu när man ändå väntat så länge.
Ska bli så kul att komma tillbaka till Engelsfors och till den där särskilda stämningen som ligger över de här böckerna.

(Tidigare: Cirkeln & Eld)