Den här boken som heter Eric, eller alternativt Faust Eric, är föga överraskande en sorts parodi på dramat Faust. Jag visste knappt något om den berättelsen innan jag läste den här roliga "tolkningen" av Pratchett, jag fick läsa på lite.
Det är bok #9 i skivvärldsserien, (verkar tyvärr inte finnas med det fina svarta omslaget som de andra), och den gjorde mig verkligen intresserad av att läsa originalhistorien!
Originalberättelsen handlar om en man som säljer sin själ till djävulen för att få allt det där ni vet = kunskap, rikedomar, vällust mm.
Pratchett har väldigt löst baserat sin berättelse på den historien, slängt in sina egna karaktärer och lite andra roliga referenser och vips så är det en typisk skivvärldsberättelse. Som tydligen fortsätter där Sourcery slutade, alltså bok #5.
Jag var inte överdrivet uppslukad eller imponerad, men man tar sig snabbt igenom boken för den är så kort (från början innehöll den illustrationer och var bara som en "Discworld story"). Jag funderar på att läsa om den någon gång, just för att själva Faust-grejen triggade igång något i mig. Dessutom fick Eric mig att tänka på Nathaniel från Bartimaeus-trilogin, och "demonen" (nämner inte namnet p.g.a spoil-risk) fick mig att tänka på Bartimaeus :D
Jag tror att den är bättre än jag tyckte, men tyvärr kände jag inte så mycket för den under tiden jag läste. Kanske nästa gång, kanske när jag läst Faust och möjligtvis lite Shakespeare ;)

(Tidigare: Bild på skivvärlden, #1 The colour of magic, #2 The Light Fantastic, 
        #3 Equal Rites, #4 Mort, #5 Sourcery, #6 Wyrd sisters, #7 Pyramids, 
        #8 Guards! Guards!)