Det var riktigt, riktigt länge sedan som jag köpte nya böcker. Jag hade glömt känslan att plocka fram en helt ny bok. Nyss fick jag hem de här två:

 

 

Jag har skrivit inlägg förut om hur jag lurar mig in i böcker som slutar med besvikelse. Jag faller handlöst för ett riktigt snyggt omslag, som sedan har en otroligt spännande/intressant/unik beskrivning på baksidan, och sedan visar det sig vara för enkelt eller för lite eller inte ens vad som beskrevs. 

 

Jag kan ha bedragit mig igen, men jag har valt med extra omsorg inför detta köp, får se hur det går :)

Som jag längtat och behövt den här boken, tänk om jag bara vetat det lite tidigare. Eller kanske senare, så jag inte behövde vänta så länga på bok #3 som kommer i oktober. 

 

 

Kortfattat och utan att kunna göra boken rättvisa: Varje dag vaknar A upp i en ny kropp. Alltid i en kropp av samma ålder som A själv, och alltid inom ungefär samma geografiska område som dagen innan. Men aldrig i samma person, och aldrig i ett bestämt kön. Varje dag en ny dag, i en ny kropp, nytt liv, nya människor. A har anpassat sig bra till det här livet, men det är inte så lätt när man blir kär. 

 

 

David Levithan skriver med ett behagligt och ibland poetiskt språk som hjälper mig att verkligen connecta med A. Hens upplevelser är så starka och välbeskrivna att jag äntligen fick en chans att faktiskt känna något medan jag läste. Det är en så uppriktigt juste person att även när de själviska handlingarna börjar ta över så vill jag bara att A ska komma undan. 

 

Hade inte bok #2 funnits tillgänglig hade jag behövt vänta en dag med att påbörja en ny, för det här är en typisk Book Hangover -värld för mig. Jag kommer på mig själv med att nästan på riktigt undra vem omkring mig som kanske har en "gäst" i sig för en dag. Jag älskar när det blir så, att man är så inne i en värld att man glömmer bort sig i verkligheten för en stund. Nu ska jag gladeligen kasta mig in i Another Day.

 

Så har jag äntligen läst ut dessa böcker, och jag gillar dem i det stora hela. De svenska översättningarna:

#1 The 5th Wave - Den femte vågen

#2 The Infinite Sea - Det oändliga havet

#3 The Last Star - Den sista stjärnan

 

Kortfattat för den som inte vill klicka länk eller missat hypen när den var: Premissen är att jorden tystsamt men med kraft invaderats av en utomjordisk art och bara en spillra av mänskligheten kvarstår.

 

Den första boken var riktigt bra. Då jag verkar vara den enda i världshistorien som uppskattar filmen, (kanske för att jag inte läst boken innan), så var det en välkommen utfyllnad. Det blev också en form av rättelse, en del saker tycker jag de har gullat till i filmen helt i onödan där det blev mer realistiskt i boken. Men jag tycker fortfarande filmen lagt upp storyn på ett mer spännande sätt där det verkligen kunde bli en twist på sluttampen jämfört med boken som sakta men säkert byggde upp och avslöjade/hintade ganska tidigt. Svårt att säga om det är så det känns om man börjar med boken i stället för filmen, men så upplevde jag. 

 

Infinite Sea inleder okej men dalar ganska fort enligt mig. Jag tyckte den stod still alldeles för länge och var inte riktigt spännande förrän just på slutet. De passiva delarna gav liksom inget nytt eller intressant, så som passivitet i händelseförloppen annars kan göra. Dessutom är det i tvåan som berättarrösterna börjar flyta ihop. Inte för att jag är otacksam över nya POVs men jag undrar om inte Rick Yancey började glömma här vem som hade vilken personlighet. I Last Star är det som att läsa samma "jag" om och om med olika namn bara, samt att vissa avsnitt avlöser varandra i extremt korta intervaller. 

 

Last Star är nog den där jag hade sämst fokus för att jag hunnit tröttna lite, och det hjälpte inte med förvirringen av multipla första persons upplevelser och tankar. (Fast en av dem är nog i tredje person, förresten. Hjälper hur som inte med känslan av förvirring). Tyvärr var det med en lättad suck jag avslutade, ivrig att påbörja något annat. Det är verkligen synd att filmen floppade för jag hade gärna sett hela trilogin, jag tror det hade gjort sig bra. Framförallt för att kemin mellan karaktärerna, då främst Cassie och Evan, var så mycket bättre "på duken" än på papper. Tycker jag ;)