Jag är så glad att jag hållit mig från att läsa Maze Runner, vilken spännande filmupplevelse det blev. Jag är riktigt taggad nu att läsa böckerna. Jag är dock lite tveksam till hur jag känner för slutet. Som det är så gillar jag det, det är bara risken att det blir förstört i nästa steg som gör mig nervös. Måtte det fortsätta vara bra!

Thomas vaknar chockartat upp i en godshiss i rasande fart uppåt. Han vet inte vem han är, vart han är på väg, eller varför han är där. Ett dussintal ansikten möter honom när han kommer upp, och runt området tornar höga stenväggar upp sig. De är fångade i centrum av en gigantisk labyrint, dit det kommer en ny pojke varje månad tillsammans med en sparsamt tillskott av olika råvaror. Killarna har skapat ett fungerande läger i labyrinten, ett hem, och släpper iväg springare varje dag som letar efter vägen ut. Men på nätterna fylls labyrinten av mystiska hybrider, monster som är mekaniska och anatomiska, och den som inte hinner ut innan väggarna sluts får klara sig själv. Mycket förändras när Thomas dyker upp, och alla i lägret gillar inte förändringar. Värre blir det när hissen levererar sitt sista tillskott nånsin, och monstren börjar attackera dagtid. Inget återstår utom att lösa labyrintens gåta.

De har hittat bra skådespelare, som också är behagliga att titta på utan att någon är uppenbart hollywood-snygg. Kulisserna är till stor del bra, allt utom växtligheten. Jag vet inte om det är av säkerhetsskäl som rankor måste gå att klättra i utan att brista tillexempel, men det förstörde en aning att de inte såg verkliga ut. Men det är väl det enda, allt kändes annars autentiskt och det var väldigt tät spänning under precis hela filmen. Något jag tror andra uppskattar men som jag tycker är synd, är att det inte blev någon romance i filmen. Jag håller tummarna för nästa ;)