Tidigare The Warden Man, första delen i trilogin Demon Cycle, är en väldigt lång bok men som sällan uttråkar. Det är en fantasy där demoner tagit över natten och bara uråldriga runor håller dem stången. Människorna blir fångar i sina hem när mörkret faller, gömda bakom runorna utan möjlighet att göra motstånd. Inga vapen hinner penetrera deras pansarhud innan de slitit en i stycken, och bara solen skrämmer dem tillbaka till underjorden som de kommer från. Få överlever en attack, och de som gör det orkar inte alltid fortsätta den ständiga flykten och rädslan.

 

Den unga pojken Arlen har likt alla andra barn lärt sig att han är försvarslös mot demonerna. Varje natt gömmer sig hans familj bakom runorna, och ber för att de ska hålla genom den långa natten. Efter en traumatisk attack börjar Arlen ifrågasätta deras sätt att leva, varför ingen gör motstånd. Inspirerad av de resande budbärarna och de få som vågar slåss tar han sin framtid i egna händer, och gör vad han måste för att själv kunna bidra i stället för att gömma sig.

Boken handlar inte bara om Arlen, men det är hans del av handlingen som är lättast att beskriva och som tar störst plats. Själv är jag mycket förtjust i Leesha som också får ganska mycket utrymme bland kapitlen, och så finns Rojer som tas om hand av en jonglör sedan hans föräldrar dödades i en demonattack. Alla karaktärerna är lätta att tycka om trots deras olika brister, och det är nog därför det inte blir allt för tråkigt trots att boken är såå lång. Den tar tid på sig också att dra igång, det känns att den här första delen är uppbyggnad inför resten. Jag hade problem med en del jobbiga scener, och blev lite chockad över hur Peter V Brett låter sina karaktärer bearbeta det de går igenom, men det visar ju bara hur olika vi alla tänker inför situationer vi inte befunnit oss i. Överlag så tyckte jag om boken, och har under ett tag nu hållit på med den ännu längre uppföljaren.