Elantris handlar om Arelons kronprins Raoden som blir tagen av kraften Shaod och därmed döms till ett liv, eller snarare död, i Elantris. Den handlar om Sarene som kommer till Arelon för att gifta sig av politiska skäl, men får veta att hon under färden i stället blivit änka. Och den handlar om Hrathen, en högt rankad präst som kommit till Arelon för att frälsa landet genom att konvertera det till sin religion.
Staden Elantris i Arelon var för tio år sedan en bokstavligen gnistrande stad, ett paradis och ett himmelrike. Shaod kunde ta vem som helst och göra dem till gudom i Elantris. Men en dag föll allt. Den en gång glittrande metropolen ruttnar och tynar bort, och det gör även dess invånare. Att bli Elantrian är inte längre en välsignelse utan en förbannelse, där man måste leva med att vara död. Inga skador läker, en ständig hunger plågar, och den som orkar får försöka klara sig i staden utan lagar.
Det är väldigt svårt att beskriva handlingen i Elantris tycker jag, det är alldeles för stort och komplext för att trycka ihop i några korta stycken.
Om någon erbjöd mig en bok om politik, religion och historia skulle jag högt skrika "nej tack!". Svårt att hitta tre tråkigare ord i min ordbok, utom möjligen sport. Men det är här jag blir så fascinerad av Sanderson: han gör dessa ämnen så otroligt spännande. Jag är nästan övertygad om att han skulle kunna styra världen om han försökte.
En vanlig fördom om fantasy brukar vara att det inte finns någon substans eller mening, det utspelar sig ju inte ens i vår egen värld. Sanderson motbevisar detta gång på gång genom att sprida ut träffande sanningar i alla sina böcker. Främst om just politik och religion, och det spelar ingen roll vart det utspelar sig då analyser av människor, manipulation och beteenden är lika sanna ändå.
Två av många citat som träffade mig är "You will find that hate can unify people more quickly and more fervently than devotion ever could", ett faktum som gör sig påmind dagligen. Gillar också "Hard times make people willing to accept a man who preaches change".
Jag tycker redan att det här inlägget är för långt, men jag måste få in hur mycket jag tycker om alla karaktärerna i boken. Jag känner med dem fullständigt och vill så gärna bli Sarenes vän. Hon finns inte ens, ändå känner jag att jag förstår henne så väl och inbillar mig att hon skulle förstå mig. Till och med den illasinnade och tråkiga Hrathen blev ordentligt intressant efter några kapitel ;)