Detta är mitt premiärinlägg som recensent i Swedish Zombie Crew. Det finns mycket intressant på Swedish Zombie, så ta en titt om ni missat sidan!

Där den här boken brister i karaktärsskildringar tar den igen sig i kreativitet. Tim Lebbon har gjort ett bra jobb tycker jag med att skapa en väldigt intressant verklighet. Eller verkligheter, bör jag väl säga.
Coldbrook tar sin början på en forskningsanläggning med samma namn, i Appalacherna i USA. Ett projekt som pågått i decennier firas när forskarna i Coldbrook äntligen öppnar porten till en alternativ verklighet. Säkerhetsåtgärder finns på plats, inget kan ta sig in i vårt universum med livet i behåll. Problemen uppstår när varelsen som närmar sig öppningen redan är död, och inte kan stoppas av sådana åtgärder. Mångas främsta instinkt i en sådan krissituation är att ta sig ut till varje pris. Även om man riskerar att också släppa ut varelser som kan ödelägga hela vår mänsklighet. Men ett litet hopp kvarstår, och det i form av en kvinna som uppenbarligen är immun mot varelsernas odödliga bett.
Jag tycker inte det är för avslöjande att beskriva den typ av zombie som förekommer i Coldbrook. De är inte av sorten som reser sig ur gravar för att äta hjärnor, utan typen som är drabbat av ett virus som vill få sprida sig. Det jag gillar med den sorten är att de känns lite mer trovärdiga. Alla typer av smittor vill ju faktiskt sprida sig, och kan i vissa fall alternera sin värd för det syftet.
Väntar man sig skräck så lär man bli besviken, men det råder ingen brist på slabbiga zombiescener för det. Jag tycker boken bjuder på lite av varje, men samtidigt känns just det lite krystat. Vi får några standardscenarion, men de växlas med kapitlen som i slutändan blev mina favoriter. För ju mer man läser desto mer fokuserar handlingen kring det som ligger bortom vår egen verklighet. Stundvis är Coldbrook lite av en sci-fi och det gillar jag faktiskt.
Det jag upplever som bokens stora svaghet är karaktärerna. Det är både uppfriskande och nödvändigt med flera perspektiv, och i verkligheten skulle jag gärna ta en whisky med Jonah om han fann mig värdig sin tid (vilket han nog inte skulle). Men, de var alla svåra att nå och känna för. Dessutom tycker jag att de "låter" lika, som att det är samma berättarröst fast med olika namn och kön.
Överlag fann jag Coldbrook riktigt intressant, och jag tycker den har en snygg avslutning. Jag skulle tro att man kan uppskatta den både som inbiten zombieläsare eller om man bara nosar på genren.