Jag har sett alla fem säsonger av True Blood, och läst de två första böckerna. Jag vet inte riktigt varför jag inte fortsatt, jag funderar på att göra en omläsning och avsluta serien. Men jag vet inte ens hur många böcker det är eller om alla böcker kommit ut än, så jag kanske ska vänta.
Det jag tänkte komma till är att jag började om med säsong 1 nyligen. Och wow, vilken skillnad det är! När vi såg 5e säsongen kändes det faktiskt mest... överdrivet, halvtråkigt och halvtöntigt på sina ställen. Men 1a säsongen är verkligen bra, det är så lovande i början.
Det är stämningen, atmosfären, den av mig omtjatade känslan. Den finns verkligen i första säsongen, och jag undrar vart den tog vägen sedan. Med tanke på att tv-serien och bok-serien är så väldigt olika varandra så förstår inte jag varför man inte kunde fortsätta med känslan från säsong 1 i de övriga.
Fast jag ska inte klaga, vad jag minns är det bara 2a och 5e som jag inte tycker om. Det är väl det som blir problemet ibland när det går för bra med en tv-serie, det känns som att skaparna glömmer att fokusera på det som blev omtyckt och i stället bara brainstormar fram det de tror kommer sälja mest. Det är ju dock bara fördomar från min sida.
Jag har i alla fall kommit in i en härlig True Blood -känsla av att börja om, och hoppas att 6e säsongen ska kännas mer som 1a, 3e och 4e. (Blev mycket siffror i det här inlägget ;)
Och jag undrar förresten hur de har löst det här med inspelningarna med tanke på Anna Paquins (Sookies) och Stephen Moyers (Bills) graviditet. Som för övrigt blev tvillingar, vad jag vet.