Det här var min första enhörningsbok, och det var en ganska trevlig upplevelse. Fast under senare delar av boken kändes det verkligen att det var en tonårsbok. Hade jag läst den när jag var 14-15, då hade jag varit överlycklig!
The Hunt of The Unicorn handlar om enhörningen Moonspill, och lite mer om femtonåriga Elayne från New York. Hon kastas magiskt in i en annan värld, "Land of the Fabulous Beast", genom ett draperi från ett kloster/museum. Där träffar hon Moonspill som kallat på henne för att be om hjälp, med förhoppningen att de tillsammans kanske kan störta en tyrannisk kung.
Den här beskrivningen tillsammans med bokens inledning, där Elayne läser om landet i en ärvd gammal bok som deras förfäder skrivit, kändes väldigt kliché. Därför blev jag mycket glatt överraskad, för det var bra skrivet och riktigt intressant.
Vetskapen att draperierna finns på riktigt, med namn som t.ex "The Hunt of The Unicorn", är spännande. Jag har sett bilder på många av dem och förstår att fantasin drar iväg när man tittar på dem. (Det finns dessutom fler berättelser om de här draperierna).
Det finns många delar att roas av, och det var jättekul att få läsa ur enhörningens synvinkel. Jag blev också glad över att många andra varelser presenterades. Det är tur att jag spelat så mycket "Magic" i mina dar, så att jag lättare kunde föreställa mig Manticores och Cockatrices t.ex. Vet inte vad jag skulle fantiserat ihop för missfoster annars :p
Tyvärr avtog min fascination efter ett tag, det var aldrig tråkigt eller ointressant men handlingen blev lite tunn. Det var synd när det fanns så mycket potential. Texten från baksidan om att "she's willing to become both hero and villain to do it..." hintade om lömska planer eller någon politisk intrig tycker jag, men väntar man sig det blir man besviken.
Kort och gott tycker jag att det här var underhållande och lättsam läsning med många intressanta varelser.