I helgen såg vi Jack the Giant Slayer, och den var väl inte superbra men absolut värd tiden. Jag hade hoppats att den skulle vara lite seriösare eller "vuxnare", men det gick för all del bra ändå.
Det var väldigt mycket Disney-känsla över den (det är en WB), särskilt med den jätteirriterande birollen som har överdrivna minspel och är lite töntig och galen. Men på det stora hela var det ändå en ganska trevlig film som bjöd på äventyr och underhållning.
Trots att 2012 och 2013 verkligen har varit "mina" år vad gäller biopremiärer så finns det ännu för få filmer i detta stuk för att jag ska kunna ogilla en film som handlar om sagor och magi.
Filmen handlar om Jack som av slumpartade omständigheter får en bönstjälk rakt genom husgolvet som växer sig upp till jättarnas land. Då prinsessan som han är förtjust i åkte med stjälken upp till de krigsbenägna jättarna måste Jack delta i kungens utvalda grupp som ska klättra upp till jättarnas rike för att rädda henne.
Vid flera tillfällen kände jag för att gå och väcka min son (som bara är fyra) för det kändes som att man ville ha med någon yngre när man såg den här filmen. Men fyra är alldeles för ungt för det förekommer faktiskt en och annan vidrig händelse, men om några år kanske han kan se den med mig.
Jag brukar alltid se om sådana här filmer och den här blir nog inget undantag. Det är som sagt väldigt trevligt med magi och äventyr!