Nu har jag äntligen tagit mig tid för Skivvärlden. Jag har bara läst en bok av Terry Pratchett förut vilket är konstigt med tanke på att det varit min typ av genre i nästan hela mitt liv, och jag tycker ju mycket om honom.

Jag kan inte påstå att den här gjorde mig besviken, det är verkligen min typ av bok. Men, kanske mer en bok för mig 1998 än för mig 2012. Inte på grund av min ålder nu vs då, utan för att det på något vis känns lite som en nittiotalsbok.
Det behöver inte betyda något negativt, särskilt inte med tanke på att boken skrevs på tidigt åttiotal! Jag önskar bara att jag tagit tag i det här lite tidigare, innan böcker som Soulless, Warm Bodies, Hunger Games eller Bartimaeus fann sin väg till mitt hjärta. Kortfattat så läste jag den inte vid rätt tillfälle i mitt bokliv. 

Handlingen vet jag inte hur jag ska beskriva. På skivan där allt utspelar sig får vi följa t.ex magikern Rincewind som bara kan en formel, dock en av de åtta mäktiga, samt turisten Twoflower och hans positiva livsfilosofier och minst sagt spännande packning (som bl.a består av en kista på fötter). De slängs in i det ena äventyret efter det andra, och man får läsa om drakar, sköldpaddan som bär den här skivvärlden på sin rygg, magiska skogar, hjältebarbarer, gudar, med mycket mera. Det är en rolig bok, bitvis spännande, och definitivt intressant.

Gillar man fantasy och vill ha något mer lättsmält och skojigt att variera med de tyngre och mer seriösa storverken så är det här relativt korta och intressanta böcker som livar upp. Jag har bara läst #1 än så länge, alltså The Colour of Magic (Magins färg), men jag har börjat med #2 och kommer som det känns nu att läsa hela serien.