Jag har växt upp med "har man inget snällt att säga behöver man inte säga nåt alls". Den här boken avslutas dessutom med att Kami Garcia och Margaret Stohl ganska kärleksfullt tackar läsaren. Därför känns det väldigt jobbigt för mig att säga att jag inte tyckte särskilt mycket om den här boken...
Självklart har den sina ljuspunkter, och några riktigt fängslande scener. Men väldigt stora delar av Beautiful Redemption var väldigt tråkiga tyckte jag. I en så lång bok borde det inte vara så få kapitel som engegerar.
Major spoilers! Det blir en lång och känslosam resa för Ethan att försöka nå fram till Lena från andra sidan. Att vara död innebär många utmaningar, och Ethan ställs inför de flesta av dem. Men han är villig att göra vad som helst för Lenas skull. Kvar i livet vägrar Lena att komma över Ethans död, och är övertygad om att det måste finnas ett sätt att nå honom eller till och med hjälpa honom tillbaka. 
Jag tror det kan underlätta om man är på et visst humör eller på ett visst ställe i livet för att till fullo uppskatta och njuta av hela den här serien. Optimala tillfället för mig att läsa Caster Chronicles hade nog varit i nittonårsåldern då jag hade ganska mycket känslosamma funderingar, en hel del om förlust t.ex.
Något jag inte gillade är alla upprepningar av tankar och känslor. De här fyra böckerna borde kunnat vara en trilogi i stället tycker jag. Ändå saknar jag sidvis, kapitelvis, av förklaringar och logiska lösningar/effekter. Antingen har jag inte förstått tillräckligt mycket, eller så har de frågetecknen inte retts ut så grundligt.
Det känns dock att författarna har tänkt väldigt mycket och lagt kärlek och engegemang på sina karaktärer och sin värld. Jag tycker om karaktärerna, favoriserar första boken, och tycker det finns en hel del att underhållas av. Men, tyvärr blir det ingen favvoserie.

(Tidigare: #1 Beautiful Creatures, #2 Beautiful Darkness, #3 Beautiful Chaos)