I del #6 av imorgon-serien varvar gruppen ned en aning för att ta hand om sina nya medlemmar. Men bara för det tar det inte slut på äventyr eller farofyllda situationer, ett land i krig är fortfarande en otrygg plats.
The Night is for Hunting (I skymningens land) är som jag hoppades en aning annorlunda från de andra böckerna. Antagligen beror det på de nya tillskotten till gruppen och att ungdomarnas mål den här gången är att ligga lågt, ta det lugnt, och till och med göra det lite hemtrevligt för sig. Deras mål bryr sig dock inte de invaderande soldaterna om, och såklart får man sitta och bita på naglarna ibland när spänningen är som värst.
Att den inte är lika actionfylld som de tidigare delarna av serien gör mig ingenting, det känns skönt med något annat en stund även om atmosfären i boken tacksamt är densamma. Men det känns i sista kapitlen att det drar ihop sig för ett avslut snart.
Jag tänkte avsluta inlägget med två citat som nästan avslutar själva boken också, jag uppskattar att John Marsden inte är så subtil i sina meddelanden utan bara säger det rakt ut så alla kan förstå. Tankar från "Ellie":
"When it's all said and done, the only thing that matter in life are so damn simple. Family, friends. being safe and well. I think before the war a lot of people got sucked in by the crap on TV. They thought having the right shoes or the right jeans or the right car really mattered. Boy were we ever dumb."
"If peace ever comes back I'm making a vow: I'll design myself special glasses. They'll block out whether people are fat or thin or beautiful or weird-looking, whether they have pimples or birthmarks or different coloured skin. They'll do everything suffering's done for us, but without the pain. I'm going to wear those glasses for the rest of my life."

(Tidigare:  #1 Tomorrow, When the War Began, 
#2 The Dead of the Night, #3 The Third Day, The Frost,
#4 Darkness, Be My Friend, #5 Burning for Revenge)