Svenska titeln till den här boken är Imorgon när kriget kom.
Den handlar om sju ungdomar som upptäcker efter en veckas campande att deras land har invaderats. De tvingas leva gömda och kämpar med att överleva, hålla sams, spionera på fienden samt sabotera för densamme om de kan.
Förutom Ellie som är berättarrösten har karaktärerna fått en ganska jämnstor del av historien, jag tycker att John Marsden har gjort ett bra jobb med att "dela lika" i Ellies berättande av vännerna.
(Dock gillar jag inte när berättarrösten får lyssna på andra karaktärers rabblande berättande om vad de har gjort, för att läsaren ska få veta deras sida/historia. Det kan berättas på smidigare sätt, eller så kan man ju välja tredje person i stället).
Jag älskar namnet på klyftan/dalen där de campar och sedan slår läger, den heter Hell. Självklart ser författaren och därmed karaktärerna en perfekt öppning för djupsinniga och allmänt lustiga funderingar kring Hell/Helvetet i ett invaderat Australien. Jag skulle gärna citera något men väljer en annan fundering i stället: 
"The people I knew who thought brutal thoughts and acted in brutal ways - the racists, the sexists, the bigots - never seemed to doubt themselves. They were always so sure they were right..."
"...they did seem to have the one thing in common - a perfect belief that they were right and the others wrong. I almost envied them the strength of their beliefs. It must have made life so much easier for them. Perhaps my lack of confidence, my tortuous habit of questioning and doubting everything I said or did, was a gift, a good gift..."
En annan sak jag uppskattar, utöver överlevnadstänket och så, är att det finns tonårshormoner i ungdomarna och tankar på romantik trots att det finns viktigare saker att fokusera på. Men inte på ett sådant sätt att det blir sliskigt och tar över.
Jag är inte helsåld fast det fanns mycket att gilla, det är en bra bok. Men det hände överlag för lite, och när det var action var det för långa beskrivningar för mig. Sedan tror jag att jag saknade övernaturliga element lite för mycket, jag kommer aldrig undan det ;)