Jag hade inte tänkt fokusera på mitt eget skrivande i bloggen, bland annat för att det inte känns så intressant för andra än mig. Men huvudsakligen är det för att jag aktivt försöker att inte skriva. Jag har nämligen inte tid, så jag måste kväva alla idéer och skrivinspiration som jag får varje dag.
Men det håller snart inte längre, jag mår inte bra av att låta bli. Men jag vill låta bli. (Det är även sådana tankar jag behöver skriva i den här kategorin). Det känns som slöseri med tid att skriva när det finns så otroligt mycket böcker för mig där ute. Böcker som kommer passa mig lika perfekt som en egenskriven, men som är bättre gjorda och bara kostar mig 89 kr per bok i stället för 4 års fritid per bok.
Därför vill jag inte skriva. Problemet är att jag börjat känna mig lite låg av att inte släppa ut min kreativitet, jag saknar att låta en historia växa fram rakt framför mina ögon. Att ha makten att ändra allt man inte gillar.
Jag älskar ju att skriva, men om jag inte kan göra det ofta så tappar jag känslan för boken, och sedan är det bara ord. Ord som i vilken bok som helst, och inte känslan som jag hade när jag började. Om jag väl börjar skriva så måste jag ta mig tiden att hålla berättelsen vid liv så att jag inte tappar den känslan, och den tiden har jag inte.
Men ju mer man skriver desto fortare går det ju, övning ger faktiskt färdighet. Till slut kanske det bara tar några månader att få ur sig en hel saga, det kanske går att göra avbrott utan att tappa känslan?
Jag önskar att jag bara kunde släppa det, släppa de halvfärdiga böckerna som finns i mitt huvud, och bara läsa i stället.
I förrgår började jag med en ny bok... hittills bara i tankarna men det är så stort nu att jag nog måste börja skriva. Jag har tre kladdpapper med minnesnoteringar, och det har gått för långt för att jag ska vilja förlora historien genom att kväva den som jag oftast gör. Jag funderar på att unna mig några timmar inatt till att börja skriva den på riktigt.