Det var av ren tur som jag snubblade över den här trilogin, och det är jag tacksam för. Sabriel kom ut 1996 och är den första boken i Abhorsen av Garth Nix. (Det kommer ut en bok nästa år som har fått numreringen 4, men den utspelar sig hundratals år tidigare).
I den här världen finns länder som Ancelstierre som motsvarar "vår verklighet" fast för några årtionden sedan, och så finns The Old Kingdom som är en fantasyvärld. De är uppdelade geografiskt och inte dimensionellt, om ni förstår vad jag menar. Det som skiljer dem åt är en mur. Områdena känner alltså till varandra och det tycker jag är kul i stället för att "verkligheten" inte skulle känna till den magiska världen som ofta annars är fallet. (Inte för att jag har något alls emot när det funkar så heller!)
Sabriel är en ung kvinna från Det Gamla Kungariket som går på internatskola i Ancelstierre nära gränsen. Hon är en necromancer, men inte vilken som helst. Hon är dotter till Abhorsen, som vill skicka de döda tillbaka i stället för att väcka dem. När hennes far mystiskt försvinner väljer Sabriel att korsa gränsen till Det Gamla Kungariket för att söka efter honom. Där hittar hon förutom en talande katt och ett antal vandrande döda också vägen till sitt öde.
Många favoritämnen möts för mig i den här boken. En älskvärd huvudkaraktär, spännande sidokaraktärer, vandrande döda, magi, kärlek, och äventyr. Dock är jag ju inte så förtjust i omslaget ;)
En del fenomen var lite svåra för mig att förstå. Magisystemet var lite oklart och i början hade jag svårt att förstå hur det såg ut och fungerade när någon går in i döden. Många kapitel går ut på att det ska hända saker, de är typiska äventyrskapitel helt enkelt och det kan jag ibland tycka blir utdraget. Fast mest var det såklart bara underhållande och/eller spännande.
Kort sagt; jag gillart!

(Tidigare: Fan art)