Ett uttryck som inte är särskilt bekant för mig, men som jag sett en del av på sistone. Jag är högaktningsfullt skitless på att bli vilseledd av omslag och besviken på innehåll, så jag har börjat läsa goodreads-recensioner för alla böcker jag har i läs-listan. I de recensionerna används cover-blurb ganska flitigt, och det verkar stämma in på just det där som lurar mig så ofta när jag väljer böcker. Ni vet de där gudomliga omslagen med spännande handlingsbeskrivningar. 

 

 

Det finns många väldigt lovande baksidestexter, och när de har en skitsnygg framsida är det ju nästan för bra för att vara sant. Och tyvärr visar det sig ofta vara det. Den där utlovade intressanta och smarta handlingen, som sen visar sig vara tarvligt skriven, ytlig, och ogenomtänkt. Ibland finns det så många varningstecken också, och jag inser på någon undermedveten nivå att jag egentligen inte kommer gilla den. Men så bara måste jag läsa, om den ser ut så här:

Just Alice in zombieland är faktiskt ett väldigt bra exempel på vad jag menar. Den boken köpte mig. Köpte mig med sitt fantastiska omslag och en så jävla bra grund-idé. Om jag hade läst på skulle jag insett att varken handling eller karaktärer skulle passa mig särskilt bra. Jag har upplevt så många sådana, där det faktiskt finns en kärna i boken som är jättebra men som förstörs av utförandet. Inte sällan läggs fokus på något helt annat än den där saftiga kärnan. Här är ett annat exempel på lovande handling med underbart omslag. Men nu har jag för-läst reaktioner och är ganska säker, väldigt säker, på att jag inte skulle gilla den. Men vilket omslag!