Den här boken är alldeles för lång. Jag vill absolut och utan tvekan återuppleva den här nattcirkusen, drömmarnas cirkus, många fler gånger. Men den tar ju flera veckor att läsa!
Det som gör boken så lång gör den samtidigt väldigt levande, den är välskriven och komplex. Allt är beskrivet, på ett väldigt målande och lyriskt vis. Detaljer, karaktärer, handling, miljö och atmosfär.
Det är inte en helt perfekt bok. Men en bok måste inte vara perfekt för att vara underbar. Jag kommer inte fokusera på de detaljerna, t.ex att den var lång/långsam eller att det inte alltid händer så mycket. Den har innehåll och jag vill inte ändra på en enda mening. Den gör det bara väldigt tydligt att böcker kan vara bra på så olika sätt.
Det här är mer än bara en bok, än händelser och beskrivningar. Den är på riktigt magisk och som cirkusen själv en upplevelse.
Det här stycket beskriver cirkusens "följare", och känslan som jag nog delar med alla som älskar den här boken: They are enthusiasts, devotees. Addicts. Something about the circus stirs their souls, and they ache for it when it is absent. Det gör verkligen ont i mig att cirkusen är frånvarande. Värre, att den är icke existerande.
Jag tänker bara beskriva handlingen väldigt kort och icke-avslöjande. Egentligen handlar The Night Circus om ett spel, om karaktärerna som deltar och de som dras med. Men den stora spelplanen är just cirkusen, och allt planerande och all uppbyggnad görs med den i fokus.
Jag bara måste få uttrycka min kärlek för några av många favoritdetaljer: chokladmössen, skyltarna, tvillingarna, karusellen och mest av allt Wunschtraum-klockan.
Tack så mycket Erin Morgenstern.