Liksom de flesta fantasyböcker är Warbreaker en tegelsten. Men det är knappast slöseri med sidor, alla sidor utnyttjas till fullo av information som både är väsentlig och underhållande.
Boken handlar i korta drag om två prinsessor, den äldsta och yngsta från kungafamiljen, och om en gud som är trött på sitt jobb och sitt väsen. En av systrarna ska äkta kungaguden, och den andra reser efter för att rädda henne.
Det är ungefär så handlingen mer eller mindre beskrivs i Warbreaker, men som alla bra böcker handlar den om så mycket mer än det lilla som framgår. Det känns som att Brandon Sanderson har rotat runt i min hjärna och listat allt jag vill ha av en bok, och sedan skrivit den åt mig.
Först att den är skriven ur tredje persons perspektiv, och att två karaktärer som tänker på precis samma fenomen får helt olika känslor och uppfattningar kring det. (Det är för få som utnyttjar det när de skriver i tredje person). Den är också bra skriven, det finns ett väldigt intressant magisystem, karaktärer som fängslar, intriger som får en att känna sig smart för att man förutsåg dem, men också intriger som verkligen överraskar. Det finns en perfekt kärlekshistoria och det finns en väl uppbyggd fantasyvärld.
Jag älskar verkligen den här boken! Mest den där känslan att det aldrig är tråkigt eller onödigt och att inget bara är utfyllnad. Sedan blir jag alltid så glad när saker är genomtänkta, och det tycker jag att allt med den här boken är. Jag har förresten aldrig varit så engegerad i någon handlings politik förut, det är så ovanligt för mig att finna politiken både intressant och spännande.
Man ska inte vara fördomsfull mot Warbreaker för att den "bara" är en fantasy. Författaren har flera viktiga saker att säga, fler än jag vanligtvis brukar hitta när jag läser, och han har på ett skickligt vis bakat in det i en genomtänkt och spännande saga.