Vet ni vad, jag tyckte inte supermycket om den här boken. Det är en bra bok, och tänkvärd, som ger trilogin ett värdigt avslut. Men jag blev besviken på att den inte hade samma spännande förmåga att underhålla som jag tyckte att de andra böckerna hade.
Text från goodreads, lindrigt avslöjande men jag vill ändå förvarna: Tris’s new reality is even more alarming than the one she left behind. Old discoveries are quickly rendered meaningless. Explosive new truths change the hearts of those she loves. And once again, Tris must battle to comprehend the complexities of human nature—and of herself—while facing impossible choices about courage, allegiance, sacrifice, and love. 
Nytt för tredje boken är att Veronica Roth har skrivit in ett till första persons perspektiv utöver Tris. Jag är delad i vad jag själv tycker om det men jag tror att det kommer glädja de flesta. Själv brukar jag reflexmässigt (och som nu; ofrivilligt) sucka lite när författare inte följer sitt eget mönster eller inte är konsekvent. Men jag gillade ju hans perspektiv och förstår varför det lagts in, så jag vill inte klaga.
Det kanske inte låter så men jag tycker faktiskt att boken är bra. Den var bara inte så njutbar som sina föregångare. Den grep aldrig riktigt tag i mig och hade inte samma bladvändar-tendenser. Flera gånger upptäckte jag hur jag ointresserat bara läste vidare utan att bry mig om vad som hände. 
Slutet ger mig också blandade känslor, jag kan uppskatta det men har nog beslutat att jag inte gillar det. Det finns vissa komplikationer på flera ställen i boken som känns poänglösa för mig, alldeles för undvikbara och inte helt övertygande. Men vad jag än tycker personligen så är de sista sidorna rörande fint skrivna, och ger trilogin ett passande avslut med rätt känsla.
Serien är riktigt bra och jag tycker att de som väntat/låtit bli ska plocka upp den snarast!

(Tidigare: Divergent och Insurgent)