Den här boken skjuter mig ett steg närmare att bli vegetarian. Fast inte på grund av äckliga scener, utan för att det känns så onödigt att äta kött hela tiden.
Jag är mycket förtjust i zombie-upplägget i den här boken. De är inte infekterade, smittsamma monster med reptilhjärna som bara är ute efter att mumsa i sig människohjärnor. Det är döda som grävt sig upp ur sina gravar och fortsätter "leva". Det går nästan lika bra att äta pungråttor och hjortar som att äta människor, Jessie som boken handlar om favoriserar anka.
Efter en bilolycka som tog livet av Jessie och hennes föräldrar grävde hon sig upp ur jorden och anslöt sig till ett gäng döda som kallar sig fly-by-nights. Det finns flera gäng och Jessie trivs bra i sitt, även om hon inte har någon större respekt för gängledaren. I skogen där Jessie jagar med sina odöda vänner träffar de en dag på en ny typ av varelse, en som inte är varken levande eller död. Det visar sig vara början till att hela Jessies tillvaro förändras.
En annan sak som jag gillar är förklaringen (även om den inte är fullständig) till varför zombies existerar. Det är inte alltid man får ett svar och inte alltid berättelsen kräver ett, men här finns det ett som jag tyckte var rätt så bra.
Något överraskande men som inte nödvändigtvis är negativt, är att Jessie inte är avundsjuk på människor. Man kan ju tro att ett ruttnande lik skulle sakna att ha hår, lemmar, tunga osv. Men hon är inte ytlig, saknar inte att vara människa utan föraktar dem snarare. Ibland var det lite svårt att sätta sig in i, men väldigt intressant. Dessutom gillar jag o-ytliga karaktärer väldigt mycket.
Det finns en hel del att säga men jag vill som vanligt hålla mig kort om jag kan. Stort tack till Joan Frances Turner för att hon skrev denna mycket originella bok!