Åh vad jag älskar detta! Det är ingen hemlis att jag är svag för djinner. Berättarrösten i The Amulet of Samarkand (Amuletten från Samarkand), djinnen Bartimaeus, är fantastiskt rolig och häftig. Som sig bör så försöker han gärna lura sin mästare om han kan, och är allmänt illvillig, ironisk och självgod.
Jag har faktiskt inte läst den... jag har lyssnat på den. Jag har svårt för ljudböcker, (undantaget de där bästa som t.ex Harry Potter med Jim Dale), men med Simon Jones som uppläsare till denna härliga bok av Jonathan Stroud så känner jag mig övertygad om att ljudboken måste vara bättre än den fysiska boken.
Trots att Bartimaeus liksom berättar handlingen för läsaren ur första persons perspektiv så finns det utrymme för flera point of views.
I tredje persons perspektiv får vi följa tolvåriga trollkarlslärlingen Nathaniel som är den som frammanat djinnen från första början, för att stjäla Amuletten från Samarkand. Jag gillar hur Nathaniels berättelse läggs fram från en tidig ålder i dåtid och sedan fylls på fram till nutid, och jag älskar alla referenser som t.ex att det var en djinn som orsakade Atlantis fall. Bara ett av många exempel.
(Jag blir lite "avundsjuk" samtidigt som förälskad, jag önskar nästan att jag gjort djinnerna i min bok så här i stället för att ha dem mer mänskliga. Jag känner även att jag borde slängt med lite fler och tydligare referenser. Det räcker inte längre att jag smugit in John Blund som en djinn, en mycket liten parantes i boken. Dessutom under sitt ursprungliga danska namn; Ole.)
Jag ska sluta babbla nu så att inte inlägget blir så långt. Jag vill bara förtydliga att jag inte kände till den här trilogin när jag gav min huvudkaraktär, en djinn, namnet Nathanael. En oturlig slump, men det var ju tur att jag inte valde "Bartimaeus" ;)