Jag tycker om Wicked Lovely (Mer än ögat ser), men jag är osäker på hur mycket. För att börja med det bästa; tack vare tredje persons perspektiv får man följa fler personer än bara huvudkaraktären. Jag gillar verkligen att följa "de övernaturliga" när jag läser, vad det än är. Älvor, vampyrer, zombies... eller djinner ;)
I det här fallet är det älvor / feer. Handlingen börjar med att Aislinn, som kan se älvor trots att de är osynliga för människor, upptäcker att hon är förföljd av två av dem. Älvorna i den här bokserien är inte bara söta och glittriga, det finns alla sorter och några av dem är fruktansvärda. Aislinn har lärt sig sedan barnsben att aldrig avslöja för älvorna att hon ser dem, för då kan hon bli dödad eller förblindad av dem.
Självklart gillar jag bilden jag får av älvorna, fina som rysliga, och allt det magiska. Jag älskar att det finns olika hov. Och, det är uppfriskande att det mest förutsägbara faktiskt inte sker. Men serien fortsätter ju, jag misstänker att man får rätt till slut men jag vet inte om jag hoppas på det eller inte.
Det jag inte gillar är språkflytet. Det tog mig flera kapitel att lära mig läsa Melissa Marr -iska, och i början tyckte jag dialogerna var lite röriga. Det är också mycket som inte beskrivs, antagligen för att hon gjort så mycket research att allt är självklart för henne. T.ex olika älv-ord och liknande som inte förklaras.
Det var svårt att få en bild av hur stora älvorna är, tills man får veta att de har varierande storlekar och former. Då får man gissa eller lista ut vilka som är stora och vilka som är små. Med kritiken menar jag inte att författaren är dålig, men jag hade lite svårt för de där bitarna.
Jag tycker trots allt om den, jag kan inte låta bli. Dessutom är det ett underbart omslag, och jag gillar verkligen att alla kapitel inleds med ett stycke/citat från gamla folksagor och liknande som handlar om älvor och feer.