Jag har lyssnat på Unabridged's The Graveyard Book, skriven av Neil Gaiman och uppläst av - Neil Gaiman.
Först visste jag inte vem uppläsaren var (för jag trodde inte det var författaren själv) men jag tyckte att han var fantastisk. En av de bästa jag hört. Rösten var som en blandning av Jack Davenport och Alan Rickman, och när jag uppfattade att det faktiskt var Neil Gaiman satte jag nästan i halsen. Vilken talang!
Historien och handlingen är annorlunda och intressant, och den är fint skriven av en skicklig och kompetent författare. Som körsbär på toppen har man komponerat väldigt stämningsfull musik som spelas mellan varje kapitel.
Boken handlar om Nobody Owens, även kallad "Bod", som växer upp på en kyrkogård. Av en lyckosam slump räddas han av kyrkogårdens invånare från en iskall mördare, som dödat resten av hans familj. Bod tas om hand och uppfostras av spöken och en mystisk godman, och upplever under sin uppväxt en del bekymmer, fin vänskap, och spännande äventyr.
Varje kapitel känns nästan som en fristående del av boken, varje del ett särksilt äventyr av Bods liv. Det går några år mellan varje kapitel vilket gör att man får följa Bod från innan två års ålder tills han är femton. Med de passande musikstyckena som bryter av varje kapitel känns det nästan som avsnitt i en serie.
Det är faktiskt en barnbok, av bästa sort. Jag menar den sorten som även vuxna kan uppskatta lika mycket (eller kanske mer ibland).
Jag ska erkänna att jag under en kort stund av boken, ungefär i mitten, var lite uttråkad. Men det gjorde ingen skillnad för helheten, det här är en bra bok med en fin huvudkaraktär. Den påverkade mig särskilt i slutet, då jag faktiskt var tårögd.