Till stor del känns den här boken som en fartfylld actionfilm fast i fantasy-tappning. Det kan man ju ta som positivt eller negativt, men personligen kan jag faktiskt bli uttråkad när det ständigt händer något. Men det är ju mycket intressantare när det är i form av fantasy, mystik och magi än när det är biffiga killar som skjuter och kör bil ;)
Något annat som kan locka eller skrämma är att de två sista böckerna är helt romance-fria. I första boken förekommer en liten dos romantik men i tvåan och trean saknar jag det. Däremot tycker jag att den finaste vänskapsrelationen skildras mest i den här tredje boken.
För att kort nämna handlingen så fortsätter Liraels och hennes nyfunna vänners resa mot att stoppa den äldsta och största ondska som någonsin hotat både Det Gamla Kungariket och Ancelstierre med tillhörande grannländer.
Även om jag ironiskt nog fann den fartfyllda handlingen långsam ibland så gillar jag fortfarande konceptet och karaktärerna. Jag är förtjust i Lirael och The Disreputable Dog, och jag älskar de små uppfinningar som dyker upp ibland. (Favoriten är en mekanisk groda från tvåan som fångar insekter, praktiskt!)
Slutet var det bästa med boken. Det var känslomässigt och starkt och jag drogs med helt och hållet. Grät en liten skvätt gjorde jag också, av blandade orsaker. Jag tror de här böckerna skulle göra sig bra som filmer och hoppas att någon vill göra ett seriöst försök till det.
Att läsa den här trilogin av Garth Nix har stundvis fått mig att tänka på andra författare som JK Rowling, Neil Gaiman, Philip Pullman och Jonathan Stroud. Det är någonting med stämningen i böckerna som påminner mig om dem och det är enligt mig en positiv upplevelse. 

(Tidigare: Fan art, #1 Sabriel och #2 Lirael)